Anna Karin D

Det (nästan) sedvanliga nedsnacket:

Jag har varit rejält snuvig över 50 gånger i mitt liv. Jag har en böld på hakan, en tumör på foten och för närvarande en släng av Parkinsons sjukdom. Jag är svårt dement, iallafall beträffande placering av mobiltelefonen och jag har slängt på luren i örat på en telefonförsäljare.

Jag har fått räkningar på posten!!!

Jag har tränat fel och för mycket, men även för lite och jag har sprungit alldeles för fort men framför allt har jag sprungit för långsamt.

Jag har kommit sist på alla träningspass utan totala nybörjare.

Och håret är alldeles krulligt!

Jag bor på femte våningen, har en hiss som talar och en granne som röker sig sönder och samman.
Jag är vaken sexton timmar om dygnet drygt och jag tuggar tuggummi ibland!!!!

Jag hade influensa på sjuttitalet.

Jag har tränat för lite i backe, men alldeles för lite på bana också och på tok för mycket slappt har det varit i gymet.

Ibland är jag elak. Ibland är jag en mes.

Jag cyklade omkull i höstas och jag slog sönder cykeln och fick ett blåmärke och då och då hostar jag till!!!!

Herregud!

Inte kan man PRESTERA något under dessa omständigheter!! Jag får vara glad om jag kan hasa mig runt. Orka sträckan.

Ska nog funka beträffande 200 meter, men tretusen blir hårt.

Jag ska försöka ta mig i mål. Något mer kan ni inte förvänta er.

Det måste ni förstå.
2011-03-04 16:49.


Comments to the blog posting


Det jag förväntar mig är att du kämpar på. Du har kämpaglöd. Låt inte den slockna. Pick yourself up, dust your self of and start all over again!
04/03/2011



Med denna fullkomligt överväldigande mängd av negativa faktorer, så kan det ju inte annat än att gå helt åt h-e, men eftersom det antagligen inte kommer att gå så illa som rent åt h-e, utan kanske snarare bara käpprätt åt åt skogen, så kommer du ju att bli alldeles nöjd och lycklig...!
04/03/2011



Helt underbart skrivet! ;-) Så känner jag mig idag också men dina rader fick mig att dra på smilbanden mer än en gång. Tack!
04/03/2011



Yepp, speciellt det krulliga håret måste vara förödande för formen!
04/03/2011



Du är underbar :-)
Såga av foten, låna en platt-tång av mig för håret och glöm bort demensen - vi kommer att skrika hur många varv du har kvar! Sedan kommer vi att klappa om dig när du efter alldeles utmärkt förrättat värv kommit i mål.
04/03/2011



..om jag hittar i mål?
Hm, håret är helt formlöst.
Käpprätt åt skogen, Jim! Det är min grej det.
04/03/2011



Underbart, men oroväckande! Du är nog galen. :)
04/03/2011



Men de här e nog inte komplett. Du kan säkert hitta fler faktorer. :-) Jag menar, bara för att vara på den säkra sidan.
And winner is..... :-)
04/03/2011



Förr hade vi en klubbkompis som alltid var snuvig, förkyld och på gränsen till sängliggande och döende, lagom till start. Alltid! Slog aldrig fel.
Och ont här, och ont där, ja stackars han. Men han sprang lika bra för de när skottet small. Märkligt!
Tack för en skoj blogg!

04/03/2011



Och du skriver härliga bloggar!
05/03/2011