Marie-Louise Karlander

slUTVÄRDERING träning/tävling 2019

Slutet på 2019, slutet på funbeat, sista blogginlägget på funbeat – början på något nytt.

Jag har kvar att utvärdera tränings/tävlingsåret 2019. Läste fjolårets utvärdering och då var jag inte så nöjd. Som jag tidigare skrivit så har jag under 2019 köpt coaching av Andreas Lindén, endast online program. Något tfn samtal och sedan har han föreläsning, gnomgångar online i facebookgrupp eller annan plattform. Det har fungerat väldigt bra. Det gör att jag redan idag skriver träningsdagbok i TrainingPeaks där vi som har Andreas får våra träningsprogram. Egentligen har det handlat mycket om självcoachning med hjälp av kontinuerliga simtester, cykeltester och löptester. Däremot är TrainingPeaks inget socialt media så det sociala utbytet har vi haft i en facebookgrupp. Det kommer jag sakna med funbeat, få direkt feedback från träningskompisar. Jag har migrerat till PaceUp, till er där som läser detta, läs det i funbeat i stället får ni förhoppningsvis någon bild också. Mina bloggar finns i paceUp men inga bilder härifrån följde med.

Jag får väl se om jag lyckas blogga i paceUp, har inte lyckats se om man kan kommentera i andras bloggar eller en ge en tumme upp.

Träningsåret 2019 kommer omfatta drygt 500 timmar, har i skrivande stund 497 men det är den 19 december idag, så kommer hinna med några fler timmar. Det har varit en helt annan kontinuitet i träningen i år. Jag behöver ett genomtänkt program att följa, annars börjar veckorna se likadana ut. Det blir väldigt jämntjockt. Vilodagarna har inte varit många förutom nu på slutet, då jag tog mig friheten att ha en viloperiod. Jag brukar ha en vilodag per månad, men alla träningsdagar är inte lika tuffa.

Jag tror jag frångår min tradition att skriva upp träningstimmar och resultat i siffror, utan tar det mer i subjektiv bedömning. Vad har blivit bättre? Min kropp känns annorlunda, blir inte nertränad lika lätt. Det är lite svårt att förklara, men om ni skulle läsa tidigare mål och utvärderingar, så hittar ni klagomål på skadekänningar, onda höfter, fötter, vader. Det är väl inte helt smärtfritt nu heller men nu har det varit lite mer tävlingsrelaterat. Det accepterar jag. Det känns äntligen roligt springa igen och även om jag fick ett svullet knä sista tävlingen så repade jag mig ganska fort och springer smärtfritt igen. Jag har inte ont i höfterna på samma sätt längre. Jag har blivit så mycket tåligare, både i kroppen men också i pannbenet. Det tar verkligen flera år att bygga upp vana, styrka i benen att gå från cykel till löpning. Jag har tränat så många brickpass löpning, dvs löpning direkt efter ett pass cykel. Ofta har det varit intervaller på ett kort cykelpass för att panga benen, och löpning på det, men också efter långpass cykel, en timme löpning. Förr, när jag var relativt ny i sporten, la jag in brickpass under sen vår inför tävlingssäsong. Nu finns det alltid med. Något som ser lite tid ut men ack så viktigt och mycket kontinuitet är styrketräning. Styrketräning får man aldrig välja bort ur programmet. Får man tidsbrist och missar något pass är det inte alltid bäst att försöka ta igen det, men styrketräning måste göras varje vecka. Jag kör sällan mer än 40-45 min men det är viktiga minutrar. Trenden inom triathlonträning är att fart och styrka är viktigt, före att hinna mängd och längd. Det låter kanske konstigt att när man ska ut på en mara på en ironman så är styrketräning viktigare än att du hann med och springa 25 och 30 km pass. Det är rätt annorlunda mot att vara ren marathonlöpare skulle jag tro. Det som är lite annorlunda träna med Andreas program. Det är inte alltid det följer veckans 7 dagar. En period kan vara 10-11 dagar, eller 4 dagar. Det har varit perioder av 4:or t ex i många dagar i streck, olika grenar. Vissa veckor har det varit simfokus t ex, då har jag simmat mer och längre än andra veckor. Får ofta frågan från vänner i bassängen om man träffar dem en tisdag t ex – Simmar du alltid på tisdagar? Svaret blir – eh.. nä, inte alltid, vissa veckor är det fyra pass, vissa tre. Som sagt programmet följer inte veckan exakt. Långpass ligger på helgen men inte alltid.

Det som gläder mig mest som triathlet är att jag nått dit att jag kan ligga på tröskelpuls ett så långt lopp som en ironman är. Förr försvann intensiteten helt på löpningen. Jag har lärt mig tävla lite mer och inte bara genomföra. Det finns förstås mycket som kan bli bättre än men ett stort steg närmare.

(Sjön jag oftast simtränar i vår-sommar-höst)

Simningen har utvecklats framåt kontinuerligt sedan oktober 2018-okt 2019. Tiderna i bassängen har blivit bättre. Jag har simmat mycket mer i år än förra året, har gjort mängdträningen i år i simning. För här, eftersom jag inte är någon tävlingssimmare, hade jag inte gjort den läxan. I Andreas program har serierna varit längre, lät han hållas om än jag tvivlade lite. Det är väl också så att all förändring är utvecklande. Det har varit många 5x400 pass, blev bättre och bättre på det att kunna hålla dem jämna. Vi ska ju inte bli snabb på 100 fr utan på 1500 , 1900 etc, men jag tror också att hade jag inte fått en grund av mina simtävlande döttrar, deras simtränare, Stefan och Trifit Christian K,  känns länge sedan nu, så hade detta inte blivit lika bra. Jag är stolt över min prestation i simning för detta år har jag gjort det själv mot klockan, har inte haft någon grupp att träna med. Då krävs det självdisciplin för att bli bättre och att kunna piska sig själv till att hålla starttider. Jag har levt så nära simningen i flera år så jag börjar veta hur det tänker och vad som är svårt i simningen, t ex att kunna hålla intensitet i en 200, 400. Utomhussäsongen var väl sisådär, rätt kallt i år i hav och sjö. Tyckte det var oerhört tungsimmat i havet i stugan, bräckt vatten och mycket vågor. Tvivlade lite på mig själv då, men i Kalmar blev det riktigt bra ändå.

(Havet jag simmar i sommartid, 500 m från sjön)

Cykel har verkligen blivit min starkaste gren. Jag cyklade ovanligt mycket själv detta år. Mycket för att jag ville följa programmet av Andreas och då funkade inte det alltid mot klubbarnas program. Strava har varit bra som referens att se hur man utvecklats. Jag har cyklat mer intervaller och fler pass under vinterhalvåret. Det gjorde att jag var starkare än någonsin i backar och över huvudtaget på cykel. Jag tycker också jag blivit modigare på tävling att våga köra tufft inte spara inför löpningen. Klokt eller inte – jag vet inte. Det var också i cykelmomentet jag plockade placeringar på tävlingarna.

Löpningen då, jo där tappade jag placeringarna igen, tyvärr. Löpningen har blivit bättre än 2017 och 2018 men jag var snabbare 2015 förutom i Kalmar då. Det jag gillar med löpningen nu är att den är mycket stabilare, känner mig inte rädd för att bli skadad. Förr var det alltid en balansgång, behövde vilodagar från löpning annars blev det ont någonstans. Mina pass har jag i höst ofta sprungit med negativ split. Det är också uppmuntrande. Målet är att få tillbaka farten från 2015, var ju yngre då men jag hoppas det inte är för sent för det. Jag lyckades möjligen med lite god vilja kunna se ett pers på broarna (5km)men det var egen tidtagning. Jag vill åter kunna göra tid under två timmar på halvmaran.

Tävlingarna under 2019 har varit färre och mer fokuserat på triathlontävlingar. Jag sprang Broarna runt då jag hade tid men inte så målinriktat.

(Runt broarna i Ske-å, träningsrunda, löpning)

Första triathlontävlingen var som vanligt Hallsta triathlon, olympisk distans. Varför jag valde den framför SM i Uppsala var att den hade mer lik bana som väntade i Jönköping.

Jag persade på alla triathlontävlingar i år, så på så sätt är 2019 klart godkänt. Jag gick helt och hållet för pers i Hallsta , liten tävling, få deltagare i min åldersgrupp. Jag har skrivit racerapport på alla tävlingar så jag skriver inte så utförligt här. Det är en bra premiärtävling på året. Tävla är ofta bra träning.

I Jönköping var jag också ute efter pers och helst en tid under 6 timmar, gärna topp 10 placering. Jag kom inte under 6 timmar men nära, fattades 36 sekunder, men definitivt pers. Simmade bra, cyklade bättre, löpningen var rätt tung där. Jag köpte mina lätta löparskor där Hoka One One, skulle kanske sprungit med dem, men det vågar man inte oprövat. Jag blev 10 i Jönköping. Hem och finslipa för Kalmar, årets A-tävling.

En ironman är en lång tävling, mycket kan hända. Så det är alltid svårt att sätta mål. Man kan få ändra sig under pågående lopp, beroende på yttre faktorer, kroppen inte svarar som förväntat. Denna dag var jag stark. Persade med 6 min på simdelen, 30 min på cyklingen , trots att det blåste rätt bra. 2016 var det i princip vindstilla, platt vatten det året. På avslutandet maran persade jag med 45 min!Totalt pers 1 timme och ca 30 min. Nutritionen fungerade bra och det är något som också blivit mycket bättre med åren. Det är möjligt att kunskapen inte bara hos mig utan hos tränare och idrottare i allmänhet blivit bättre. Nutritionen är verkligen viktig i en ironman. Jag kan bli ännu bättre på att tima den bättre.

(Bro i skymning Tempe/Phoenix/Arizona, andra varvet på löpningen) 

Under Arizona IM fick jag erfara att timingen av nutritionen var om möjligt ännu mer betydelsefull.

Där blev det inga pers och först var jag väldigt besviken med loppet men med distans till det så finns det delar av loppet jag är riktigt nöjd med. Tredje varvet på cyklingen, cyklade snabbare än de tidigare två, rätt mycket snabbare, så det visar att det finns där, Jag är också nöjd med att så länge jag sprang, till sista 8 km, så kunde jag fortfarande springa med tröskelpuls och något som liknade pace. Tyvärr så pallade jag inte betongvägarna så knät blev så ont. Alla hade ont mer eller mindre. En fantastisk tävling som event. Sålde slut igår, så den är populär.

Mitt mål för nästkommande träningsår är att öka kvalitén i styrketräningen, kanske inte träningstid, något kanske men jag hoppas genom att jag är starkare, kan få till progression även här. När det gäller grenarna så önskar jag att fokusera på löpningen, utveckla den. Det är klart det är roligt bli snabbare i simning och cykel också men prioriterar löpning. Det har jag sagt i flera år nu men nu är det ALLVAR. Kroppen håller för det nu, frånsett trottoarer i betong då. Viktigast är att njuta förstås.

(Simpass i underbara Lake Tahoe i norra Californien, juli 2019)

Tävlingar nästa år blir bl a Hallsta förstås, olympisk, Vansbro Medeldistans SM/RM och Kuopio Ironman, är inte anmäld än men kommer göra det efter nyåret. Finland blir närmare för mig än Kalmar. Roligt också få tävla i min mammas hemland. Jag är anmäld till Barcelona i oktober, men byter nog den tävlingen till Finland. Jag kommer förmodligen bli AWA athlete eftersom jag tävlat tre ironmantävlingar, men inte efter 2020 då jag bara kommer tävla en. Ironman i USA blir det nog inte bara Kona Hawaii när det inträffar. Ska jag tävla någon tävling mer i USA så är det Superfrog 70.3. i San Diego jag vill köra. Den vill jag ha revanch på.Tävlingar är roligt men viktigast är ändå att man njuter och trivs med att träna och det gör jag. Därför mer stämningsbilder i denna blogg från simvatten, löprundor.

Med det vill jag önska alla på funbeat God jul och Gott nytt träningsår 2020, lycka till med migration, vilket ”land” ni än väljer.

2019-12-21 19:57.


Comments to the blog posting


Kul, vi ses nog i Vansbro. Då får du förmodligen slåss med frugan min...
28/12/2019