Robert Thor

Med livet som insats på Ålands hav

Återigen så tar Två förvirrade gubbar sig an Ålands Swimrun, osäkert på vems initiativ då jag är helt säker att att det var Jonas som ville tillbaka men han förnekar bestämt att så är fallet. Denna gång fick vi med oss Sjö och Mark aka Johan Jongen och Eric Anderson som också ville klara den tuffa utmaningen på Ålands hav. 

Föga visste vi vad som väntade

Vi bodde precis bredvid målgången och det var praktiskt då allt utgick från Kärringsund. Pasta party, skjuts till starten, efterfest osv. Jonas hade fixat ett bekvämt boende på 10m2 som innehöll allt man kunde tänka sig, 2st våningssängar, ett bord och fyra stolar, kylskåp samt var sin toalett (fast dom var utanför stugan) 

Trång, mysigt och intimt

På race breifing så pratade man om att vädret skulle bli soligt men rätt blåsigt, vattnet var rekordvarmt 16-17 grader. Dom första 2-3 simningarna är helt oskyddade och vågor kommer alltid ifrån norr oavsett hur det blåser så räkna med att det kommer gunga lite. Banan är delvis snitslad (fastlandet) och öarna är det orientering med karta. ”Snitslingen är så bra att en blind kommer hitta!” 

Orienteringen går till så att när man kommer upp på en ö så finns det en låda vid uppgången där karta för just denna ö förvaras, den kartan tar man med sig under löpningen och lämnas vid ytterligare en låda som finns där man går i vattnet. Skulle man missa lådan vid igången så tar man med sig kartan till andra sidan och lägger den i nästa låda. En liten detalj som skulle spela en stor roll, återkommer till detta. Pastaparty och sen till sängs. 

Upp tidigt och bussades ut till havsvidden Där starten går

7:45 gick starten och Jonas o jag lade oss på en bekväm sistaplats. Efter 4km löpning var det dags för simning. Vågorna var stora! 3-4 meter enl. dom som var i följebåtarna. Markerad igång är helt oskyddat, vågorna brallar in med full kraft och vi letar efter en plats att kunna gå i vattnet. Jonas hittar en skreva som är lite skyddande och börjar klättra ner mot vattnet. 

PANG! Där kom en våg och suger med jonas ut i havet, jag dras med en bit men bältet som Jonas har runt midjan går sönder så vi är inte längre ihopkopplade. 

PANG! Nästa våg träffar mig och trycker till mig mot klippväggen, vänster hand får sig en riktig tryckare och jag känner hur paddeln slits av och sen rutschar jag på rumpan nedför klippan när vågen vänder. 

Börjar simma med en paddel, det går sådär. Jonas cirklar runt mig och vi håller ihop fast vi inte är hopbundna med rep. Det tar en bra stund ca 12minuter. Simningen är 350 meter, i bassäng så tar det 6-7min att simma den distansen. Uppgången ur vattnet var lite mera skyddad så det var som vanligt dvs krypa på alla fyra och se till att man inte halkar på dom snorhala klipporna. 

Justerar om repet som används för att knyta samman oss, istället för bälte så drar Jonas repet ett varv runt magen och knyter till. Repet blir lite för kort men det var enda sättet om vi skulle använda rep. Jag dumpade den kvarvarande paddeln, ingen idé att simma med en paddel. I och med detta så försvann också alla noteringar om sträckorna dvs hur långa dom olika sträckorna är. Bara att mentalt ställa om sig på att inte ha koll utan ta det som det kommer. 

Onödig uppmärkning av paddlarna som försvann.

Vi kom överens om att den som ligger fram och drar använder paddlarna och den bakom får lalla runt utan vilket visade sig fungera riktigt bra. Det korta repet gjorde att bakomvarande lätt simmade in i den framför även utan paddlar. 

Nu kommer nästa simning. Lika oskyddad igång som den tidigare. 1-2-3 Hoppa! Lite mer samspelta och noggrannare med att välja plats för igången. Platsen som var uppmärkt var inte lämplig så vi valde en vid sidan om. Jonas simmar först och paddlar på bra i vågorna. Man åker upp och ner, upp och ner. Som en stor hiss. Ser inga följebåtar på denna simsträcka utan vi är helt själva. 

Framme vid uppgången. Jonas ser en skreva som verkar lite lugnare än övriga klippor. Det är svårt att bedöma vart som är bra eller dåligt när man ligger i ett vilt skummande hav. När vi kommer närmare klipporna så sugs Jonas iväg med sådan kraft att repet går av igen. Jag försöker ta mig upp men sugs tillbaka av en vågdal och möts av en våg som känns enorm, slungas runt, runt och och inser att slår jag i huvudet så dör jag. Kommer upp till ytan och simmar tillbaka ut mot havet för att inte slungas in i klipporna igen. Dolmen har slitits av och jag ser inte Jonas någonstans, får smått panik och börjar ropa efter Jonas och ser till slut att han är längre in i en reva och i alla fall levande. Runt mig simmar ytterligare några deltagare och dom kämpar lika hårt som jag för att inte kastas in i klipporna. 

Simmar nerströms och hittar en uppgång som är skyddad och det är inga problem att ta sig upp. Springer tillbaka och hittar Jonas i samma skreva som innan, han kommer inte framåt utan fastnar hela tiden i baksuget, utan simglasögon dessutom då dom slogs av utav vågorna. Ser i blicken att han inte uppskattar situationen. Får ögonkontakt och kan visa honom till den skyddande delen och han kommer upp ur vattnet. Dom andra deltagarna följer efter och vi är alla på land igen. 

På två simsträckor har vi blivit av med 1 par paddlar, 1st dolme, 1st google, 1st bälte, samt ett rep som gått av flera gånger. Nu får vi anpassa oss ännu mera, Jonas skickar över Dolmen så han ändå inte tycker den gör så stor nytta. Den som ligger sist på simningarna får köra utan googles och i realiteten så blir det Jonas. Jag är hjälplös som en nyfödd kattunge utan simglasögon. 

Enligt mig så har arrangörerna ingen som helst koll på vad Swimrun är för något och har inte testat vart man ska gå i och ur vattnet. Dom har troligtvis bara dragit en linje i google maps för att markera i och ur. Dom skapade riktigt farliga situationer på ren okunskap. Helt exponerade upp och nergångar i en miljö då det i stort sätt alltid går meterhöga vågor visar att dom inte är medvetna om vad deltagarna bliv utsatta för. Med lite mer kunskap och riskbedömning så hade i och urgångarna varit på andra platser och då hade det inte varit några som helst problem.

Det röda strecket borde ha varit banan och inte ute på spetsen av ön

Många tror att det är i vattnet som riskerna finns men det är på land och framför allt vid växlingarna som man skadar sig. Förra året körde vi Koster Swimrun i en klass 2 stormvarning utan att sätta livet på spel, Rappar-Petter hade koll på läget och förstod vad som var bra och dåligt. Nu knyter jag inte näven i fickan utan har gett arrangören konstruktiv och saklig kritik. 

Fortsätter att springa och simningarna fungerar för Jonas trots att han saknar simglasögon. Efter några simningar så stöter vi ihop med ett engelskt par som vi träffat på färjan dagen innan. Pratade om hur jävliga uppgångarna var och att jonas tappat sina googles. 

- Jag har ett par extra med mig som du kan låna säger ena engelsmannen och plockar fram ett par Zoogs 

Tycker att denna gest beskriver hur Swimrun är dvs inkluderande och hjälpsam. Med nya glasögon så kunde vi återigen turas om att dra på simningarna. 

Ovan nämnda engelsman stod för den mest onödiga skadan på hela racet. Han stod på kanten och hoppade i havet precis när vågen drog sig tillbaka vilket resulterade i att han hoppade från 2 meter rakt ner i backen som var full av stenar, stukade foten ordentligt och fick avsluta redan efter några timmars race. 

Ön som vi förra gången sprang helt vilse och fick hoppa i vattnet från 5 meter hade man i år snitslat och då gick det lättare och vi kom fram dit vi skulle, även att man kört tävlingen en gång innan hjälpte till. Kände igen vissa delar på öarna och kunde lättare orientera sig. Vis av erfarenheten fick Jonas läsa karta från början denna gång. 

Kör på och vi har några lag runt omkring oss, ett par bröder som inte tyckte att orienteringen tillförde något extra och dom var lite småsura på tävlingsupplägget. Som vanligt så blev vi ifattsprungna och sen så simmar vi om på nästa simning. Terrängen är bitvis överjävlig, omkullblåsta träd, törnbuskar och snår. Springa är inte att tänka på utan det blir mera att gå. 

Missbedömer löpsträckan på en ö och kommer fram till vattnet nedanför den planerade simsträckan, det är riktig stökig terräng på den sträckan så att vända tillbaka är inte att fundera på. Vi tar beslutet att simma över från den punkt vi är på. Nu är inte simningarna i norr längre så havet är mer förlåtande då det blir mera inomskärs. I och med att vi inte simmar på ”rätt” ställe så finns det ingen låda med karta som väntar på oss vid uppgången. Har med oss en översiktskarta och tänker att den får duga. Två förvirrade gubbar fick sen en rätt stor del av den ön innan vi hittade rätt ;) 

Översiktskartan räddade situationen

Men vi var inte lika lost som Sjö och Mark aka Erik och Jongen. Dom lyckades fiska upp fel karta vid en uppgång och började orientera för glatta livet. Desto längre som sprang desto längre från målet tog dom sig. Till slut så kom det en följebåt och körde dom tillbaka till banan. Tur att varje lag hade en GPS för annars så hade vi fortfarande letat efter det försvunna laget. 

Sjö o Mark ute och virrar i skogen

Helt plötsligt så ropar ett lag framför oss, det är en vik och dom är på andra sidan. Det är Johan och Erik. Vi kommer ikapp vid nästa simning och ett stort kramkalas uppstår. Skönt att dom inte är skadade och fortfarande är med i tävlingen. Slår följe en bit och kommer fram till den sista energistationen. Trycker i mig det som bjuds och stoppar på mig dom gels, blocks och snickers som vi har skickat ut till energistationen innan (goodiebag). Känner mig låg på energi och hoppas att kroppen ska kvickna till. 

Frusen Jonas och hungrig Robert

Påbörjar den långa löpningen på 10km, kanske inte låter så långt men betänk att vi nu har hållit på i 10 timmar. Lyckas inte kvickna till utan det tar emot, Erik och Johan springer lite snabbare så vi släpper iväg dom. Trycker i mig ännu mera energi, antingen så funkar det och jag blir piggare eller så kommer allt vända tillbaka därifrån det kom. Lyckades behålla maten och det kändes lite bättre. 

Sjö o Mark är hela tiden inom synhåll så vi har ett bra häng på dom, banan är nu snitslad men arrangören har valt vinrött band i en skog som börjar gå mot höst. Hur tänkte dom nu? Möter upp en landsväg och det blir som ett ”V” dvs vi sprang ner en bit för att sen på nästa väg springa tillbaka, ser att snitslarna var markerade som en genväg istället för det ”V” som vi tog. Kändes onödigt att dra banan rakt ut i terrängen tänkte vi. 

Så här glada såg vi fan inte ut efter sprungit fel på långlöpet

Jagade efter Sjö o Mark som börjat få upp farten. Det är dåligt med snitslar konstaterar jag, men det var ju rätt bristfälligt förra gången oxå och vi har ju inte sett någon avfart så det måste vara rätt. Efter ytterligare några kilometer så börjar jag bli misstänksam och fiskar fram översiktskartan. Ser en kraftstation och misstänker starkt att vi är vilse igen. Straxt därpå kommer vi ifatt Sjö o Mark som stannat vid en större väg. Konstaterar att vi sprungit fel och det är för långt att vända tillbaka, springer närmaste vägen till målgången. Kapade 2st simningar och det blev nog 20-30min kortare tid än den rätta vägen. Lite sur eftersmak att vi sprang fel men å andra sidan hade alla lag sprungit fel på flera ställen så vi var inte ensamma.

Efteråt så hade vi en jättetrevlig after race middag med andra lag där vi jämförde upplevelser och tävlade i vem som var mest skadad (engelsmannen vann) 

Åland har fantastiska förutsättningar för att skapa en epic swimrun men tyvärr så slarvar arrangören bort det hela. Okunskapen om hur man placerar i och urgångar skapade riktigt farliga situationer och att inte kunna snitsla en bana är bara amatörmässigt. Orienteringen tillför enligt mig inget som jag saknat med Swimrun.

Funderar du på Ålands Swimrun så lägg dina pengar på Koster Swimrun eller någon av Ö till Ö tävlingarna istället.

2019-09-18 19:52.


Comments to the blog posting


Spännande!
19/09/2019




20/09/2019



Oj, oj hjälp! Vet plötsligt varför jag inte gillar swimrun, trots triathlet. Brukar skylla på att jag är sämst på springa, men nu vet jag att det är livsfarligt.
21/09/2019



Swimrun är inte alls som denna tävling, normalt så är det bra säkerhet osv men just denna arrangör hade inte koll på läget
21/09/2019



Likafullt för långsam löpare.
21/09/2019