Anna Karin D

Idag

Det är inte så att jag har för mycket att göra på jobbet. Det finns ingen stress, att inte hinna eller att jag skulle känna mig otillräcklig på så vis. Ändå är jag så stressad. 

Det går inte längre det här, så tänker jag varje ny morgon. Det går inte, jag kan inte fortsätta med detta, jag bryter ner och ihop. Samtidigt vet jag - det finns ingen väg bort och ur. Det finns ingen väg som är möjlig för mig att orka välja. Eller våga. Eller ha råd med. Jag sitter fast. 

Och det går så illa att jag skäms. Förnedring. Pinsamhet. 

Idag, en sådan dag. Den värsta.

2019-08-15 17:41.


Comments to the blog posting



Vad är det som får dig att känna stress? Är det själva tanken på jobbet eller är det att du inte ser något rimligt alternativ?
15/08/2019



Jag tror att du är för bra för ditt jobb. Du har sådana talanger som inte kommer till sin rätt där du är. Det är vad jag tror.
15/08/2019



Jag tror att du är för bra för ditt jobb. Du har sådana talanger som inte kommer till sin rätt där du är. Det är vad jag tror.
15/08/2019



En lösning måste finnas, på något sätt. Och visst besitter du talanger som jag önskar gick att omsätta i något vettigt.
15/08/2019



Helena: Alla dessa möten med människor jag förväntas hjälpa, vägleda, komma nära. Det stressar mig oerhört! Och det är liksom det mitt jobb går ut på så....
Rolf: tack! Jag är bra, jag duger.... Men inte inte på det jag jobbar med, en annan personlighet klarar det bättre.
Per: jag börjar tvivla.
18/08/2019



Jag kan köpa att ditt jobb går ut på att hjälpa och vägleda, men att komma nära kan väl ändå inte tillhöra dina arbetsuppgifter?
18/08/2019



Jo Helena, det gör det. Jag tar i alla patienter jag har, det är en förutsättning för att kunna starta träningen efter en nyligen genomgången fraktur. Så jag tar i dem alla, och är väldigt nära. Det går inte annars.
Mentalt är jag också nära - det är en konst att nå fram med ett budskap till en människa. En sjuk, gammal, förvirrad, ledsen, chockad....människa. Inte lätt, kräver en hel del. Och anhörigkontakter....de har också synpunkter.
18/08/2019



Det var mest den mentala delen jag tänkte på. Tänkte på hur jag själv hade velat bli bemött om jag träffat på dig (eller en kollega till dig) i din yrkesroll, och satte mig inte in i hur den patientgrupp du handskas med troligen mår. My bad!
18/08/2019



Helena: ❤
18/08/2019



Det finns alltid en väg ut. Kanske inte imorgon, men sedan. Om du fick välja fritt - vad vill du göra? Hur kommer du dit? Vilka steg behöver du ta på vägen? När kan du ta första steget?

Eller är det något du kan påverka i ditt liv utanför jobbet som kan bidra till att du faktiskt skulle må bättre i grunden och inte känna stress?
13/09/2019



Tack Anita för din kommentar! Det finns väldigt mycket annat jag skulle vilja göra och min fritid skulle jag kunna fylla med massa spännande saker, saknar inte intressen.
Men....Jag orkar liksom inte. Jag har ingen kraft!
13/09/2019