Anna Karin D

Solobakgård nummer tre: ny energi och annat upplägg

Jag lyckades aldrig riktigt få till det med att anmäla mig till BUS. Missade platssläppet i februari med en halv minut och hamnade långt ner på reservlistan. Strök mig efter att ha blivit ombedd, men det var förstås dumt. Dumt att ens anmäla sig i februari eller om det var januari? - det blev självklart en stor kommers på socialt medium med startplatser som såldes, speciellt sista månaden. Jag hade lätt kommit över en, men vid det laget hade jag tappat lusten. Jag var inte snabb nog, inte tålmodig nog, inte cool nog och lite löjligt sur över själva processen. 

Hursomhelst! Det var inte det jag skulle orda om nu. Konceptet fascinerar mig, det har jag nämnt tidigare. Så mycket att experimentera sig fram till, klura över, ändra, testa nytt: energiupplägget, fartupplägget, den mentala delen - det är så komplext. det här att springa långt och länge. 

Jag provade min första bakgård 11 maj. Då höll jag mig rätt strikt till reglerna så att säja: start varje timma och en sträcka på 7 km (inte 6706, hopplöst att mäta och räkna på). Klarade 6 varv, en mara. Väggade på sista varvet, som blev märkligt tungt. Märkligt och fascinerande tungt. Inspirerande tungt!

Därför ett nytt försök sista maj: nu infann sig inte väggen, jag klarade 46 km. Lite annat kostupplägg, nån justeringi varvlängd. Jag tog mentalt slut. En fascinerande, inspirerande mental kollaps.

Idag (läs: igår) när självaste BUS går av stapeln och fantastiska löpare är igång nere i Trelleborg  i storm och regn och natt och dag, bestämde jag mig för försök nummer tre. 

Ett inte helt genomplanerat försök ska erkännas, det satt långt inne. Tanken på en egen bakgård på BUS-dagen hade ju funnits där, men veckan har varit tung. Jag har känt mig nedstämd och dyster och kroppen har också känts lite dyster med skakiga tröga ben och yrsel. Tankar på sjukdom åldrande och död har intagit mig (igen) och det tillför  inget positivt. På jobbet har jag utsatts för åldrandets elände väldigt påtagligt. En rejäl dos cancer på det...nej, då vill jag fly.  Att springa (jättelångt) är ett sätt att fly, kanske, troligtvis

Jag packade alltså resorb (god effekt förra gången), juice, gel, oatly havredryck, digestivekex, russin samt kaffe och mackor att äta efteråt. Körde till Skrylle i ottan, och tro mig, jag vaknade utan väckning efter en fasansfull mardröm där jag plötsligt fann mig vara uppsagd från mitt fysio-jobb och istället var satt att chefa över ett gäng arga och kritiska undersköterskor på ett korttidsboende. Fruktansvärt. Det var hemskt! 

I bilen mot Skrylle testar jag min nya modell av "frukost". Jag sörplar i mig havregrädde 13% fett, pimpad med oboy. Jag har läst nånstans att fett är grejen, liksom lura in kroppen i fettförbränning från start istället för kolhydratanvändning som är tämligen kortlivad. Hur mycket vetenskap som ligget i det där kan man fråga sig men värt att testa! Det smakar faktiskt gott dessutom, och min vanligen frukostbråkiga mage är kolugn. Trevligt! Ett minimalt morgonmål förvisso, men jag har ätit rejält kvällen innan. Och jag är van vid att springa tidigt utan föregående frukost.

Klockan fem är jag ur bilen. Ingen aning hur långt eller med vilket upplägg, men bestämmer mig nu för att strunta i reglerna. Starta när jag vill, pausa hur länge jag vill och springa.....som jag känner funkar. 

Tio över fem dar jag iväg. Jag väljer milen, tänker att det är smart med en lång intervall först, kan korta varven sedan när huvudet tröttnar. Det känns lätt. Havregrädden satt fint, inte hungrig. Lite drygt sexminuterstempo. 

Fyller sedan på med oatly chokladmjölk, några klunkar före nästa varv. 

Nu startar jag med lilla varvet på 1.2...kanske sjuan på det? Tänker om därute och väljer milen.Plus 11.2 Ny paus. Mer oatly, ett halvt digestive. Lite resorb. Inte hungrig. God känsla.

Varv 3: 11,2 km , samma runda. Utmärkt att ta lite längre etapper, mentalt ett smart drag för just min hjärna märker jag! Samma pauskost och det är nu jag bestämmer mig: målet ska vara 50 km.  Jag räknar till 32,4 nu. Det kan gå. Spännande.

Pauserna blir cirka 5 minuter långa utan klockkoll, det räcker.

Nästa varv 8,3, så 6 och sista varvet 3,3 km. Då är jag trött, har betongben och tar en hel del gåpauser, men ingen vägg. Inga smärtor. Trött rygg. Mentalt helt ok, viljan finns, jag är pepp, projektet har inte dragit ut över tiden alltför mycket, jag noterar att det är positivt för just mitt huvud. Lyssnar på två Sommar i P1 de sista varven, bra distraktion.

Bästa bakgårdslöpningen hittills, fast nu kan jag väl inte kalla det så längre - längelöpning med pauser kanske? AKs modifierade och olydiga skryllebakgård?

Varför gick det så bra nu trots usel känsla innan? Fettfrukosten? Det varierade upplägget? Den tidiga starten?Regnet? Att jag helt skippade sockerkickarna (gelen, juicen)? Min hjärnas vilja att springa från död och elände? 

Tja, säj det? 

Men nu ska jag vila. 

Bakgårdarna för vänta på mig ett bra tag. Jag är nöjd och tillfreds för tillfället - fem mil, jag kunde.... 

2019-07-07 07:45.


Comments to the blog posting


Så kul att läsa om din gårdags backyard i Skrylle. Du lyckas varje gång förnya, förändra, testa, förvåna. Det är så himla häftigt med Backyard och ultralöpning, det ger så himla mycket, det ger så stor variation. Så glad
att du klarade 50 km igår, det är helt otroligt bra tycker jag. Jag vet du har ett huvud som driver på, har du en idé så genomför du den, men det ska ju till en hel del på resan gång, och du kör på, varv efter varv. Imponerad! Grattis till ännu ett distansrekord!
Jag hade så gärna varit på plats och peppat och hejat på dig, nästa gång är jag det. Det får dröja ett tag, först får du återhämta dig, och vem vet, kanske jag då också kan starta och vi gör var sin backyard. Massor av kramar till dig min älskling, du är stark!

07/07/2019



Tack Per.
Själv undrar jag vad och varför jag gör det jag gör. Istället för att lägga alla dessa kalorier och beslutsamhet på något mer konstruktivt och samhällsförbättrande.

07/07/2019



Jag tycker det är konstruktivt i allra högsta grad. Säkert samhällsförbättrande också, även om jag inte just nu kommer på hur.
09/07/2019



Du är otrolig! Grattis till mängdrekordet!
10/07/2019



Fy vilken otäck mardröm.
29/08/2019