A FunBeat user

To view this person's training diary and profile, you must sign in to FunBeat.

En racercykelnewbies dagbok del 9 raceday

Natten mellan onsdag och torsdag avgick bussen mot Tyskland. Ångesten var påtaglig och jag ville bara fly. Inte sätta mig på bussen utan åka hem igen istället. Iväg kom vi ändå.

Vi kom fram till hotellet på torsdag kväll och middagen blev på en närliggande borg. Vit sparris, schnitzel, potatis och sås. Var riktigt gott! 

Torsdagen spenderade vi i Neubrandenburg. Besök på museum anordnat av våra värdar, egentid på stan och sen ner till starten för att hämta startbevis och preppa cyklarna vi lämnat vid starten. Jag och sambon tog med våra till hotellet igen då vi skulle starta tidigare än de andra.

Natten till lördagen var märklig, det kändes som att ena hjärnhalvan var vaken och den andra sov. Vaknade trots det "pigg" kl 02:30.

Ner till starten och in i fållan. När jag står där konstaterar jag att jag fortfarande inte vet vad jag gett mig in på. Starten gick och vi trampade iväg. Efter ca 2,5 km kom första backen. 8% hojtade sambon mitt i backen. Inte vad jag ville höra... men upp kom vi. Fram till ca 110 km kändes allt bra. Sen kom tröttheten. Vid 150 km depån var jag trött och aldrig har minipasta med 2(!) köttbullar och tomatsås smakat så bra. 

Mellan 150 och 200 km funderade jag på att ge upp en miljon gånger men trampade på. När vi hade 80-90km kvar gör sambon uppen plan. 20km/h och vi hinner till maten. Tufft både fysiskt och psykiskt men jag kämpade på. Tack vare medvinden vissa sträckor kom jag upp i 26km/h och kunde därmed kompensera för backarna där jag kröp upp i 7 km/h. Vi kom i mål med ca 15 min till godo. Visst, vi kom sent till maten då vi ville duscha innan men vi hann och klarade målet. 

Känslan av att gå i mål var underbar! På väg upp på sista bron kom djävlar anamman, har jag inte gått upp för en enda backe fram tills nu ska jag inte gå nu heller. Upp på krönet. Släpp nerför och rulla in i mål. "Vi klarade det!" Var det enda jag fick ur mig tillsammans med lyckotårarna rinnandes. 

Det är nog först nu jag börjar förstå vad jag gjort. Vad jag klarat. Vad sambon klarade och gjorde för att med mig in i mål. 

Jag börjar bli stolt över mig själv nu när saker faller på plats i huvudet.

2019-05-26 17:01.


Comments to the blog posting


Gratulerar till en riktigt fin prestation! Underbart!

26/05/2019



Tack Jenny!
02/06/2019