Anna Karin D

Racereserapport/del 1: Prolog

Rapport och rapport förresten...? Reportage kanske? Eller ostrukturerade minnesanteckningar. 

Hursomhelst: Jag tänker dela med mig av mina upplevelser från en resa, en raceresa som blev något långt utöver det förväntade. 

Ofta är det så tycker jag, att om man sänker förväntningarna, kanske inte har några alls utan kanske bara drar iväg till en plats, en händelse man inte vet det minsta om - så blir det allra bäst. 

Jag brukar gilla att göra så. Läser inte in mig på resmål. Målar inte upp bilder för mitt inre. Jag är nollställd och fyller på med intryck och upplevelser efter hand, adderar, funderar. Läser i efterhand om jag vill, och det vill jag nästan alltid. Det blir som bäst då, så även denna gång.

Så här började det: 

I fultrista januari efter alldeles särdeles påfrestande jul (där gamla pappan efter miljoner fall äntligen fått flytta till ädreboende) satt P och jag efter en god bit mat av något slag och spånade på vad vi kunde tänkas hitta på framemot våren för att pigga upp oss. 

Bara tanken på en liten resa till våren skulle kännas uppiggande i den alldeles särdeles tradiga skånska blaskvintern. 

"Berlin halvmarathon", föreslog Per. 

För sådana är vi. Slappande vid pooler ger oss bara sönderbränd hud, rastlöshet och grinigt humör.

För snart tre år sedan begav vi oss till Amsterdam och sprang stadens halva mara och det blev väldigt spännande, att turistlöpa (utan krav och tidpress, bara uppleva) är för oss ett perfekt sätt att vara i en storstad. Staden känns mer, i hela kroppen och i själen, när musklerna jobbar, pulsen är hög och andningen är ansträngd. 

Endorfiner kanske det handlar om, vad vet jag. Men det är som om ljud, ljus, byggnader, människor....kommer närmare, upplevs i fler dimensioner. Skumt,men det funkar för oss. Det är vår grej liksom, kultur och svett i lagom mix.

"Absolut", sa jag. "Shoot!" Vi klickade in oss på Berlin halbmarathons hemsida och upptäckte till vår stora besvikelse att den var fulltecknad. Skit. Elände. 

London var inte att tänka på, fulltecknad sedan evigheter, och vi tyckte att Tyskland låg bäst till. Nära och bra, kort restid. 

Hamburg då? Går också på våren. Fulltecknad även den. Depp. 

Men Google är bra. Vi ggooglade fram en loppguide över samtliga lopp i Europa, lätt att klicka "halfmarathon" - "Germany" - "April"....och där dök Darss upp! Darss? Aldrig hört om?!  Vad? Hur? Var? Wenn, wie, was? 

Google ÄR bra, vi hittade den lilla halvön med detta namn nära Rostock, österut, vid kusten. Perfekt. 28 april.  Perfekt, sol och vår. Perfekt nära. Såg trevligt ut, hemsidan lovade naturupplevelser, sandyner och Urwald.  

Men....! Halvmaran fulltecknad! Nää?  Men....det fanns andra alternativ. P fann till sin glädje och förvåning en gångklass "walker" på distansen, vilket ju var som hittat för honom som går snabbt som en vind men som i brist på gångtävlingar alltid ställer upp i löpditon istället. Kommer inte sist, långt ifrån, men det är ju inte deltagande på lika villkor. En tävlingsgångklass kan han ju bara inte missa!

Då. Anmälde jag mig på helmaran.  Nej det var inte genomtänkt. Det var inte realistiskt heller. Men, ni vet, i januari...en mentalt dimmig lördagskväll efter något glas vin till en god middag är min föreställning om min fysik och kapacitet inte helt verklighetsbaserad. Och april kan kännas väldigt avlägset då, typ som ett annat liv. 

Självklart skulle jag hinna köra många långa fina löppass och den tröga tröttheten jag känt sedan i november någongång skulle vara som bortblåst. Kanske rentav inbillad? Jag blev jättepepp. Kaxig! Hur svårt kan det va, liksom? Ena foten framför den andra. Jättelänge. Bara bita ihop. Viljan fixar allt och du är inte sextio än på flera...månader. Ung och stark. 

Så gick veckorna. Vädret fortsatte vara bottenskitdåligt, långpassen ville sig inte. Jag sköt på dem. Fötterna tunga och benen tröga. Långt till sista helgen i april ju. Jag fick något konstigt smärtsamt i vänster sida, som gick över, men istället fick jag influensa. Den blev jag inte rappare av precis.

Jag sprang en halvmara i mars och det var fasansfullt jobbigt, jag kom i mål som ett vrak att skrapa ihop från marken. Men det gick. Det tog två timmar. Inte en sekund hade jag kunnat plocka på den tiden. Dubbla distansen? Fullständigt otänkbart. Men mycket kan hända på några veckor, tänkte jag, optimistiskt och ogrundat. 

Vi tog oss an ÖST, Österlen Spring Trail i mitten på april, och det var ett genrep två veckor före Darss. Också det en halvmara, fast i trailtappning. Jag blev totalt havererat slut efter denna helt underbara men krävande bansträckning, icke en droppe energi kvar och jag började känna att det där med helmara, fyrtiotvå kilometer.....kanske inte skulle vara möglich. 

Kanske hade jag ändå tagit mig Wasser över dem Kopf. Två veckor kvar, inga underverk lär väl inträffa? 

Inga underverk hände, istället blev jag med en vecka kvar förkyld, igen. Vad händer? Vill ödet säja mig något? Att jag inte bör springa? Marathon? Att jag ska ta mitt förnuft till fånga, gamla människa? 

Inte hade vi hört något från Darss heller, var vi verkligen anmälda? P ringde och mailade och pratade engelsk/tyska, det är inte lätt att hitta engelsktalande människor i Tyskland!  Jodå, vi fick till sist en startlista och PM....och minsann:  "Om du önskar byta klass, löpare eller dylikt, kan du göra detta men endast på lördag 27/4 mellan kl 11.00 och 18.00". 

Jippi! Tjohej! Jag får byta, jag ska byta! Kl 11.00 am Samstag ska jag hängen an die lås. Skriver de så på ett PM måste det vara möjligt.  Det kändes som en rejäl lättnad. Jag skulle kunna delta, och jag skulle kunna göra det utan totalhaveri. Snuvan tonade bort med en veckas ordentlig träningsvila. 

I nästa avsnitt: Vi drar i väg. Funkar brobizzen? Hinner vi till färjan? Köper vi toblerone? Och...FÅR JAG VERKLIGEN BYTA KLASS??

2019-05-03 14:45.


Comments to the blog posting


Nu vet jag ju hur det gick, men jag ser ändå fram emot att läsa fortsättningen!
03/05/2019



En racereserapport! Very nice! Dröj inte för länge med del 2, för även om jag var med så...... längtar!
03/05/2019



Tack Eva och Per! Nu finns del 2 på plats. Kanske händer nåt annat.... 😀
05/05/2019