Rolf Öhlén

Lumparpolaren L

Han kom in i vårt kompani lite senare än vi andra. Hans kondition var ungefär som ett gammalt frustande ånglok. När vi muckade var han som ett snabbtåg. Nu är det i o f s ingen särskilt bra jämförelse med tanke på hur ofta de moderna tågen blir stillastående på grund av signalfel, spårfel, tekniska fel, möten med andra tåg o s v i all oändlighet amen men ändå, själva principen.

Hans remarkabla förvandling hade inte så mycket med själva värnpliktstjänstgöringen att göra, vi var lyxprylar, malajer. Tog vi oss någonstans längre sträckor använde vi oss ofta av motorfordon. Däremot hade vi en driftig grabb som var framstående elitspelare i en något udda, mer stillsam sport som drog ihop ett gäng för att lira innebandy. Jag var en av dem och även L när han anslöt till vår illustra samling.

 Gymnastikhallen där vi höll till låg typ ett stenkast från vår kasern och vi spelade två, tre gånger i veckan vad jag minns. När vi började gjorde L inte många knop. Han var mer som en lossliten rundningsboj som såg ut att driva mer eller mindre planlöst, blev om- och förbisprungen som en snopen femåring som får se en doberman pinscher sno korven ur handen på den och sedan dra iväg med ketchup runt nosen. Men kul hade han och vi med varandra. Alla som ville fick vara med utifrån sina förutsättningar.   

Strax innan vi muckade rusade L fram som en vinthund från egen planhalva, gjorde tunnel på motståndarnas backar, rundade dem som slalompinnar och hängde upp den i krysset. Jag tänker leende på L där jag flåsande som en blåsbälg kämpar mig uppför backen på cykel- och gångbanan under Riks 90 strax ovanför Fågelvägen i nipornas stad där jag nu har mina bopålar. När jag för några veckor sedan började cykla till jobbet den här vägen fick jag kliva av och leda cykeln uppför den här backen. Nu cyklar jag uppför den.   

Lite i taget. Varje dag. Eller varannan. Ta i så det känns bra, så man orkar men ändå anstränger sig.  5, 10, 15, 20 minuter, öka allt eftersom man orkar, tar sig tid och har lust. Ta trappor istället för hiss. Gå eller cykla istället för bil – fyra minuter till jobb med bil, ca 10 med cykel korta vägen, konditionen ökar och man orkar mer. 

Jag tänker på L. Det frustande ångloket som blev ett snabbtåg.

2019-04-25 09:50.


Comments to the blog posting


Babysteps!
25/04/2019



..man ska aldrig underskatta vardagsmotionen.
25/04/2019