Rolf Öhlén

Hroduwulafars underbara resa genom Sverige v 188

Strax utanför Östersund stöter jag på en avtagsväg till Rannåsens naturreservat. Det inrättades 1981 och är ett tätortsnära natur och rekreationsområde ca 2 kilometer nordöst om Östersunds centrum. Reservatet består mest av skog men även myrmark (rikkärr) och några mindre ängar. Skogen är omkring 100 år gammal och består av barrblandskog.

Området genomkorsas av gångstigar och motionsspår. Parkeringar finns vid Östersunds skidstadion. Då stora delar av reservatet genomkorsas av skidspår så kan man stöta på elitidrottare som tränar, exempelvis skidskytte.

Vägen är för det mesta rak genom ett skogsklätt landskap som jag i en annan existens färdades tillsammans med min sedan 2014 avlidna mor då vi bl a besökte Kyrkås gamla kyrka, en enskeppig salkyrka. De äldsta delarna – långhuset - är troligen från 1350. Sakristian och vapenhuset tillkom på 1760-talet. Klockstapeln byggdes 1958 efter en gammal förebild.

 Altaret är från 1600-talet, och bänkinredningen är tillverkad av C G Blomberg under 1950-talet. Predikstolen är från perioden 1675–1724. På väggarna är uppsatt en äldre läktarbröstning.

 När befolkningen växte och byarna utvecklades på olika sätt räckte den inte längre till. Med tanke på den förväntade befolkningstillväxten byggdes under den här perioden många stora kyrkor. Sedan kom urbanisering, utvandring och religionsfrihet. När nya kyrkan skulle byggas 1845 tänkte man sig riva gamla kyrkan och återanvända materialet. När de knackat loss putsen på utsidan kunde de inte rubba stenarna utan att riskera att förstöra dem. Det slutade med att kyrkan lämnades som den var utan puts och används idag mest som förrättningskyrka.

 Invid kyrkan ligger flera byggnader, bland annat en rustmästarbostad från början av 1800-talet, som numera används som hembygdsgård där traditionellt midsommarfirande 

arrangeras sedan mer än 40 år. Under sommarmånaderna serveras kaffe på helgerna.

1947 bildades Kyrkås hembygdsförening och tog som sin uppgift att vårda medeltidskyrkan.

Rustmästare är en militär grad eller titel för befäl, ursprungligen med ansvar för tygmateriel.

Begreppet kommer troligen från tyskans rüstmeister där rust, rüst, betyder redskap eller 

utrustning och miester mästare, redskaps- eller utrustningsmästare.

 Från 1600-talet till och med befälsreformen 1833/1837 var rustmästare den lägsta 

underofficersgraden i infanteriet. Förutom det taktiska befälet ansvarade rustmästaren för kompaniets eller ibland bataljonens vapen och ammunition. Rustmästaren var den främste vapenteknikern vid förbandet och hade överinseende i en rustkammare och dess verkstäder. Vid befälsreformen 1833/1837 blev rustmästare furirer.

Rustmästare var också titeln på en civilmilitär befattningshavare i tygstaten (fälttygkåren) med fanjunkares tjänsteställning. År 1937 ändrades den civilmilitära titeln till tygverkmästare.  Mellan 1957 och 1972 var rustmästare den högsta underbefälsgraden i armén och 

flygvapnet. Graden avskaffades 1972 och innevarande rustmästare blev vid 

tjänsteställningsreformen samma år fanjunkare. Dessa fanjunkare blev vid befälsreformen 1983 sedermera löjtnanter.

Så passerar jag Mosjöns nordvästra ände, en av flödena till Indalsälven som glittrar i solen.

I Bye byts skogslandskap ut mot öppna fält och bebyggelse innan skogen åter sluter sig längs vägkanterna.

Lit ligger på Indalsälvens norra strand vid Inlandsbanan 23 km norr om Östersund. Strax öster om samhället har Hårkan sitt utlopp och sex kilometer väster om samhället förenar sig Långan med Indalsälven. Väster om Lit ligger Klösta och Lits kyrka från 1797. Hembygdsgården i ligger i byn Korsta som utgör en del av tätorten.

 I samhället finns bland annat en affär, en bank, en blomsteraffär, flera frisörer, en pizzeria samt bensinstation och en skidbacke, och vid skolan finns en sporthall. Intill den gamla bron över Indalsälven låg Gästgivargården, som även var ett hotell. Om någon minns Sven "Plex" Pettersson, legendarisk sportjournalist, kommenterade ofta utförsåkning (Ingemar Stenmark) och hade målande, poetiska beskrivningar vid starten i Berga by i samband med Vasaloppet.

 Utanför Lit är det hänförande vyer över blånande berg med Indalsälvens blå band slingrande sig nedanför.  Efter Hökbäck passerar jag Indalsälven. Indalsälven, även Jämtlandsälven, Litsälven, Storsjöälven är en av Sveriges vattenrikaste älvar. Älven är 430 km lång och kraftigt utbyggd för elproduktion. Den rinner upp i Jämtlandsfjällen och mynnar i Bottenhavet i Timrå kommun, cirka två mil nordost om Sundsvall i Medelpad. Det totala avrinningsområdet är 26 727 km². Viktigare biflöden till Indalsälven är Järpströmmen, Långan, Hårkan och Ammerån. Indalsälven bilder en så kallad genombrottsdal då den korsar genom de högsta fjällspartierna.

 Innan Häggenås kör jag över Hårkan som har ett flertal fiskeplatser, främst för harrfiske. Hotagströmmen lär vara känd för öring. Övriga fiskbara arter i Hårkan är gädda, sik och abborre som finns i de lugnare partierna av älven.

 Häggenås är en tätort i Häggenås distrikt i Östersunds kommun och kyrkbyn i Häggenås socken. Den tidigare stenkyrkan var byggd på 1300-talet. Den nya byggdes 1831 - 37. efter ritningar av byggmästare Lars David Geting och arkitekt Samuel Enander. Kyrkan färdigställdes 1837 och invigningen ägde rum 1838. En omfattande renovering ägde rum åren 1921-1922 då vindfången vid västra och södra ingången dekorerades av konstnären Olof Ahlberg. I kyrkorummet installerades elektriska bänkvärmare. Sedan år 2004 har kyrkan vattenburen uppvärmning. Predikstolen och dopängeln är byggda av bröderna Anders och Jonas Jonsson och samtida med nuvarande kyrka. Altartavla och dopfunt är tillverkade av Olof Ahlberg. Altarkorset är gjort av Salomon Hägglöf.

Ungefär 4 mil norr om Östersund ligger Öjsjömyrarnas naturreservat Det finns med i Europarådets förteckning av skyddsvärda våtmarker. Det består av myrmarker, tjärnar, sumpskogar och däremellan insprängda moränkullar. Den största tjärnen är sänkt för att ge större ytor för slåtter. Övriga myrar är dock inte så mycket utdikade. På vissa ställen finns även rester av gamla hässjor samt myrslåtterlador. På de flesta av kärren växer det gräs och halvgräs. Norra reservatet består av ett gammalt domänreservat som består av gran och tallskog som inte har blivit avverkade sedan 1930-talet.

Berggrunden består av lättvittrad lerskiffer. Vid östra delen finns inslag av lerig morän. Jorden i fastmarkerna består av torv och moig morän. Det finns också en källa med tuffbildning. Tjärnarna innehåller kalkgyttja som består av nedbrutna rester av växter och djur. Vattnet har ofta en blå eller grönaktig färg. Det finns tydliga kallkärr och vissa av kärren är klassade som rikkärr.

 1768 drog en brand igenom området och följden av detta blev att artutbudet idag är ganska så fattigt. Vissa av tallarna inom området är upp till 300-400 år gamla och det finns rikligt med död ved i form at lågor. Inom området finns t.ex. dessa rödlistade vedsvampar: Ullticka Phellinus ferrugineofuscus, Rosenticka Fomitopsis rosea, Gränsticka Phellinus nigrolimitatus

Rynkskinn Phlebia centrifuga

 Även följande knappnålslavar har hittats: Smalskaftslav Chaenotheca gracilenta, Rödbrun blekspik Sclerophora coniophaea, Vitskaftad svartspik Chaenothecopsis viridialba

 Under en inventering utförd mellan 2003-2009 hittades cirka 360 olika arter av skalbaggar. Denna inventering genomfördes för att återigen försöka hitta den brunkantade brunbaggen Xylita livida som blev funnen vid Storflon 1944. Denna skalbagge fanns endast på detta ställe i hela Sverige. Övriga rödlistade skalbaggar som hittas är bland annat: Nordlig fuktbagge Cryptophagus quadrihamatus, Finsk mögelbagge Corticaria fennica,

Inom reservatet har det setts bland annat följande fåglar: Lavskrika Perisoreus infaustus, Tretåig hackspett Picoides tridactylus, Gråspett Picus canus, Blå kärrhök Circus cyaneus

Så kommer jag då till veckans slutstation, Hammerdal. Namnet belagt 1344 som Hambradal har tolkats som ån Ammers dal. Namnet kan betyda: ”vattnet som lätt och oförmodat flödar”.

I så fall syftar namnet på att Ammerån har en tendens att på mycket kort tid stiga mycket. Orten är belägen vid Hammerdalssjön och består ursprungligen främst av byarna Åsen och Mo, där den senare även är kyrkbyn i Hammerdals socken.

 Hammerdal var länge kyrkligt centrum för norra Jämtland. Den nuvarande kyrkan stod färdig 1782, och ersatte då en äldre med medeltida ursprung. Bland viktigare industrier kan, förutom den dominerande träindustrin, ett större betonggjuteri nämnas. I övrigt är kommunen stor arbetsgivare. Så färdas jag över Hammerdalssjön 309 meter över havet och 47,14 kvadratkilometer stor och utanför Bye stannar denne moderne Nils Holgerson sin fiktiva resa för denna gång.

2019-04-13 17:21.


Comments to the blog posting


Tack! Alltid lär man sig något nytt.. googlade tuffbildning för att förstå vad det är. 😊
14/04/2019