Rolf Öhlén

Hroduwulafars underbara resa genom Sverige v 184-187 del 2

Östersund  (Staare på sydsamiska) är residensstad i Jämtlands län. Det är Storsjöbygdens, Jämtlands läns och landskaps enda stad, 22:a i Sverige och fjärde i norra Sverige efter Umeå, Gävle och Sundsvall.  Staden är geografiskt sätt beläget i mellersta Sverige, mitt i Jämtlands län. I egenskap av en av Sveriges ytgeografiskt sett mest centralt belägna städer brukar Östersund ta åt sig äran som Sveriges mittpunkt. Ortnamnet kommer från det ner mot 150 meter smala sundet Östersundet, ursprungligen "Östra sundet", som skiljer Frösön från fastlandet.

 Östersund är den enda stad inom Sveriges nuvarande gränser som grundats på 1700-talet. Staden grundades främst för att kontrollera handeln i Jämtland. Detta togs inte väl emot av befolkningen. Östersund förblev därför länge en liten stad, den hade färre invånare än den intilliggande Frösön. Först på senare delen av 1800-talet, egentligen först efter järnvägens ankomst 1879, blev Östersund en verklig stad. 

  

Planer att anlägga en svensk stad eller köping i Jämtland fanns hos myndigheter redan efter att Sverige erhöll landskapet från Danmark-Norge 1645. Men tiderna var alltjämt turbulenta och Jämtlands statstillhörighet fortsatte att skifta, nu med hjälp av lokalbefolkningen, varvid planerna på en svensk stad lades ned. Jämtarna negligerade ofta jordbruket för att ägna sig åt långväga handelsresor samt landsbygdshandel. Med en stad skulle det här kunna stoppas och staden skulle även kunna säkra varutillförseln till kusten som varit bristfällig under en längre tid. 

 Ur militärstrategiskt perspektiv var även upprättandet av en befäst stad i Jämtland gynnsamt, när Sverige inte längre var någon stormakt. Östersund grundades den 23 oktober 1786 av kung Gustav III efter att Odensalaböndernas utmarker vid Östersundet införskaffats för ändamålet. Flera olika förslag till lokaliseringar fanns, bland annat Huså, då Jämtlands största ort, samt Ede utanför Brunflo, Krokom och Sunne. Även Frösön hade föreslagits men lotten föll till sist på markerna vid Östersundet, som ansågs mest fördelaktiga.

  Det enda som i övrigt fanns i området vid den tiden var huvudvägen och bron till Frösön, Jämtlands dåvarande centralort. Handeln i Jämtland gick inte att stoppa från Norrlandskusten, alla handelshinder, såsom gränskontroller, straff, handelsförbud och tull hade inte gett ett önskat resultat. Jämtarna var alltför sluga och vissa menar att det signaturmässiga jämtska uttrycket bällt du luur'n (förmådde du lura honom) kommer från jämtarnas försök att slippa betala tull för varor införskaffade i Norge.

 Östersund erhöll 20 års skattefrihet och befriades från handelsreglementen och skråordningar. Liksom för alla andra städer som grundades efter beslut i den kungliga huvudstaden gick utvecklingen oerhört trögt. Staten försökte förmå handelsmännen från Frösön att flytta till fastlandet. Men någon vilja till det fanns inte, Frösön hade utgjort Jämtlands hjärta i över 600 år och var en rik socken. Marken på Frösön var även bördig och långt mer lämpad för jordbruk änträskmarkerna på andra sidan Östersundet.

 Staden kom att utvecklas mycket långsamt. Under sina första 50 år ökade Östersunds befolkning med i snitt åtta personer per år. Staden blev residensstad i och med att Jämtlands län inrättades 1810 och en länsstyrelse kom till. Östersund förblev dock en bondby, med knappt 400 invånare 1820. 1840-talet blev något bättre, Jemtlands Tidning bildades, den första kyrkan invigdes, landshövdingen fick ett stort residens, Frösö Trivialskola blev förlagd till staden och ett lasarett kom till. Staden blev därefter något större då skogshanteringen tog fart på 1850- och 1860-talen.

  

 Först när järnvägen kom började stan växa och passera Frösön i storlek. Tack vare Mellanriksbanan som blev klar 1882 knöts Östersund närmare Trondheim och Sundsvall. Östersund kom därefter att växa snabbare än någon annan stad i Sverige. På endast tio år hade staden befolkningsmässigt gått förbi 20 svenska städer. Den lockade nya invånare, främst från den jämtländska landsbygden, men även nybyggare från övriga Sverige. Med nybyggarna kom nya influenser till Jämtland och landskapet gick kraftigt in i folkrörelsetiden.I förhållande till övriga Sverige var rörelsen i staden ovanligt dynamisk. 

 I Jämtland och Härjedalen var det den frisinnade Godtemplarrörelsen (en del av nykterhetsrörelsen) som kom att dominera totalt. Den kom efter Väckelserörelsen som utmanade stadens etablissemang genom anläggande av missionshus och baptistkapell. Den första nykterhetslogen etablerades 1882 och ett halvår senare fanns det åtta stycken. Jämtland utmärkte sig som ”ett tacksamt fält för ordens arbete”. Ett år senare, 1883, var 700 av stadens 3 000 invånare engagerade inom rörelsen. Den snabba framgången för rörelsen skapade en unik entusiasm och rörelsen kom att omfatta alla delar av samhället. Det anordnades egna bröllop, julmarknader, nöjesetablissemang och kaféer startades, banker, en försäkringskassa, bibliotek med mera grundades.

Den största symbolen för rörelsens storhet var ordenshuset som uppfördes 1885 i staden, Östersunds-Goodtemplars-Ordenshus, idag Gamla Teatern. När godtemplarrörelsens galjonsfigur Joseph Malins besökte Jämtland och Östersund utkorade han ordenshuset till det allra största i hela världen. Den unika entusiasmen visade sig redan 1886 då staden firade hundra år. Östersund spåddes då bli Sverige-Norges huvudstad av Johan Lindström Saxon.  Jämtland med Östersund som navel blev nykterhetsrörelsens, i förhållande till befolkningen, starkaste fäste i världen. 

 Genom nykterhetsrörelsen utvecklades andra föreningar med ideella syften såsom fredsföreningar (den svenska fredsrörelsen firade 1903 sitt 20-årsjubileum i Östersund), rösträttsföreningar, vegetariansällskap och ungdomsrörelsen, som kom från Norge. Bland godtemplarna blev hembygdsforskning populärt och rörelsen blev sammanflätad med hembygdsrörelsen.

 Östersund utvecklades under samma period till Jämtlands handelscentrum med den uråldriga Gregoriemarknaden som höjdpunkt. Från och med 1870-talet ökade den dagliga handeln och handlandet nästan sjufaldigades fram till 1910. Marknaden förbjöds 1914 av den statliga myndigheten Kommerskollegium.

 Den tredje stora folkrörelsen, arbetarrörelsen, hämmades mycket av den frisinnade nykterhetsrörelsen men blev även den ett viktigt inslag i stadens utveckling. Redan 1890 hölls en första maj-demonstration.

Östersund levde i symbios med den närliggande bygden, såväl ekonomiskt som kulturellt och den för Jämtland och Östersund tämligen riksunika hembygdsrörelsen bröt mark i början av 1900-talet. 1908 bildades föreningen Jämtslöjd och blev följeslagare till fornminnesföreningen och 1912 började man planera ett friluftsmuseum — Jamtli.  Museet fick senare under mellankrigstidensällskap i form av Länsmuseet och Landsarkivet.

 Ett viktigt inslag i kulturen blev Jämtlands bibliotek som 1912 flyttades från Frösön till staden. Östersund kom då att inhysa ett av norra Skandinaviens mest värdefulla bibliotek. 

 Tiden före första världskriget var en för Östersund mycket viktig tid då grunden för det som har präglat staden lades. De ideella strävanden som befolkningen hade och gav uttryck för genom det storskaliga föreningslivet skapade en enorm entusiasm, inte bara i Östersund utan i hela Jämtland. ”Om det så hade gällt att flytta Åreskutan sten för sten, hade vi trott att det var möjligt” berättade senare en gammal godtemplare.  

  Även omfattande nybyggnadsarbete blev nödvändigt då stadens befolkning ökade. Det var i samband med det här som Östersunds rådhus uppfördes 1912 efter ritningar av arkitekten Frans Bertil Wallberg. 

 Godtemplarrörelsen såg industrialiseringen som ett allvarligt hot mot hembygden och det gamla by- och bondesamhället.  Då majoriteten av Östersunds befolkning hade sina rötter på landsbygden rådde inga stad-landsbygdsspänningar inom Jämtland. Rörelsernas gemensamma arbete  gjorde att staden och dess borgerliga styre hade en extremt avvisande hållning gentemot industrier. Istället ville man framställa Östersund som ett centrum för friluftsaktiviteter, kultur, utbildning och turism. Man ville inte att industrier skulle hota den goda miljön, den rena luften, naturen och de kulturhistoriska traditionerna.

 1917 pågick första världskriget och i samband med februarirevolutionen samma år som inledde den ryska revolutionen påverkades stämningen även i Östersund. Ransonering ledde till brist på livsmedel och en revolution fruktades.Hungerdemonstrationer förekom i staden av i första hand soldater. På första maj det året samlades 4 000 demonstranter framför rådhuset i Östersund och krävde bland annat sänkt pris på mjölk och ved. 

  Året därefter spred sig Spanska sjukan som en löpeld över landet. Stadsläkaren i Östersund meddelade att ”Östersund torde utan gensägelse ha varit mer än någon annan svensk stad av sjukdomen hemsökt”, varvid Östersund har kallats för ”Spanska sjukans huvudstad”. Gamla skolan (det som i dag är Östersunds turistbyrå) blev ett provisoriskt sjukhus och då inget kriscentrum fanns gick olika aktörer in för att hjälpa befolkningen. Även myndigheterna gjorde vad de kunde genom att förbjuda publika sammankomster samtidigt som teatersalonger och biografer stängdes.

Trots den stora depressionen och flera kriser som resulterade i hög arbetslöshet fortsatte Östersund under mellankrigstiden att växa. Bland annat blev municipalsamhället Odenslund en del av staden 1918. Näringslivet påverkades inte nämnvärt under tiden och Östersund fortsatte att vara en av Sveriges minst industrialiserade städer.  Staden fortsatte att inrikta sig på parti- och grosshandel och blev ett centrum för det i norra Sverige och övre delarna av mellersta Sverige. Stadens kommunikationer förbättrades då Inlandsbanandrogs genom Jämtland. Den första delen, Strömsund-Östersund, blev klar 1912. Sträckan Brunflo-Sveg färdigställdes tio år senare, 1922.

 Vintersporter har långa anor i staden och Östersund har genom åren anordnat flera världsmästerskap i vintersporter som skidskytte, skidorientering och skridskolöpning samt svenska mästerskap i skidlöpning och skotercross. I Östersund finns även Nationellt Vintersportcentrum. 

Östersund är också en fotbollsstad som bland annat arrangerar Storsjöcupen, Sveriges äldsta fotbollscup för ungdomar.  Fotbollsintresset i staden med omnejd har ökat markant till följd av Östersunds FK:sframgångar sedan 2011.

 Den militära närvaron i Östersund sträcker sig i olika former tillbaka till 1682. Stadens period som betydande garnisonsstad inleddes dock först då Norrlands artilleriregemente (A 4) bildades och förlades till staden 1893.

Unionsupplösningen kom att bidra till att befästa Östersund som en militärstad. Jämtlands fältjägarregemente (I 5) kom 1910 att omlokaliseras ifrån sin tidigare mötesplats Frösö läger till nybyggda kaserner invid Fältjägargränd 13.

 I samband med att Flygvapnet bildades som en egen försvarsgren genom försvarsbeslutet 1925 kom Fjärde flygkåren att förläggas till Frösön.

 Vidare har garnisonen hyst viktigare staber och skolor som bland annat Nedre Norrlands militärområde (Milo NN), Nedre norra arméfördelningen (2. förd) och Militärhögskolan Östersund (MHS Ö).

   Efter Sovjetunionens fall 1991 ansågs det militära hotet mot Sverige minska. Behovet av försvaret i Jämtland debatterades under hela 1990-talet. Genom försvarsbeslutet 1996 påbörjades en reducering av den militära närvaron i staden. 31 600 namnunderskrifter samlades in för att motverka en nedläggning av regementena och lämnades över till försvarsministern Thage G. Peterson. Regementena var emellertid inte räddade utan beslutet sköts upp.  Det slutgiltiga beslutet om nedläggning kom 2004 och medförde att i stort sett all militärverksamhet avvecklades i staden. När försvarsminister Leni Björklund meddelade regeringens beslut blev hon utbuad av missnöjda jämtar utanför rådhuset i Östersund. Den enda militäraverksamhet som blev kvar i staden efter försvarsbeslutet var hemvärnsgruppen Fältjägargruppen (UG 22).

 Nedläggningen har dock skapat en större framtidstro i staden med ökat företagande och en växande privat sektor, vilket är något som omställningsmedlen staden erhöll och de omlokaliserade statliga myndigheterna bidragit till. De äldre militärområdena har tillgängliggjorts och två nya stadsdelar har kommit till. Den 1 januari 2005 omvandlades Mitthögskolan till Mittuniversitetet.

 Östersund lades ut med nord–sydgående gator och väst–östgående gränder. För en östersundare i dag är en gränd en gata som går ned mot Storsjön. Från innerstaden kan man se ut över Storsjön, Frösön och den jämtska fjällvärlden, något som möjliggjorts genom topografin och rutnätsplanen; Östersund är därför en av två städer i Sverige med fjällutsikt (den andra är Kiruna). Regelbundenheten som finns i Östersunds gatusystem och grändernas lutning ned mot Storsjön har gett upphov till de för staden så karakteristiska fönstren mot väster. Gränderna är ofta att betrakta som synnerligen branta. Många av de gamla husen i gränderna är mycket väl anpassade byggnadstekniskt till lutningen. Östersunds första stadsplan blev utlagd så att största möjliga yta skulle utgöra grönområden. Staden blev således planlagd som en grön stad och tomter delades in i byggnads- och ”kryddgårdstomter”. Tomterna kom att ligga växelvis inom både samma kvarter och i förhållande till angränsande kvarter. Dessa är numera bebyggda, men de områden som avsattes för stora grönområden som Kyrkparken, Österängsparken och Badhusparken utgör fortfarande stadens gröna profil. I Badhusparken fanns tidigt ett badhus, men det revs 1881 på grund av järnvägen och i stället uppfördes ett stort och ståtligt utsmyckat kallbadhus med två våningar på pålar en bit ut i Storsjön. Det här kallbadhuset kom också att rivas 1938, när ett varmbadhus kom till.

  När Östersund började växa i slutet av 1800-talet uppfördes hus främst i trä, även om sten också började bli vanligt i de centrala delarna. Husen som uppfördes under den här tiden var präglade av nygotik och nyrenässans. Många tornprydda hus uppfördes under samma tid, som till exempel Hotell Grand vid Stortorget. I början av 1900-talet rådde en ny tid och den gick hårt fram på bland annat Prästgatan. Trähus byttes ut mot stenhus då det var i stenhus en stads välstånd mättes. Samtidigt anlades militärkaserner i anslutning till den äldre bebyggelsen.  Även jugendstilen slog genom och kompletterade den nationalromantiska arkitekturen.

 På 1930-talet kom funktionalismen till Östersund och framför allt till de områden utanför själva staden som växte. 1940-talet präglades av bilismen och staden kom att planeras för i första hand bilen och i andra hand människan. Senare började de sanitära frågorna att dyka upp, varvid ett reningsverk bildades och avloppsvattnet slutade rinna rakt ut i Storsjön. 1960- och 1970-talen präglades främst av miljonprogrammet, samtidigt som äldre hus såsom Hotell Grand revs (för att ge plats åt nuvarande Storsjöteatern) tillsammans med cellfängelset (i början av Prästgatan), västra stationen (vid Badhusparken) och flickskolan (där Östersunds bibliotek idag ligger). I lokaltidningarna kallade man det hela för ”rivningsvansinne” och ”saneringsvälten”. Man ville även riva Gamla Teatern för att bredda Rådhusgatan, men då fick östersundarna nog och den byggnaden står kvar i dag.

Stortorget i centrala Östersund är ett av sex ”slutna torg” som anlagts i Sverige. De andra återfinns i Haparanda, Karlstad, Piteå, Uppsala och Vimmerby. Torget skapades genom inskärningar i fyra kvarter för att medvetet skapa ett så kallat friluftsrum med öppningar åt vardera håll. Stilen kan i sig härledas till renässansens stadsbyggnadslära. Torget har emellertid förlorat sin ursprungliga form då det ”öppnades upp”. Torget har länge verkat som stadens huvudsakliga marknadsplats och hjärtpunkt, det är även här som den tusenåriga Gregoriemarknaden hålls varje år i mars månad. Även stadsfestivalen Storsjöyran har Stortorget som sin centralpunkt.

  Bebyggelsen längs Storgatan anses med stadsmiljöer från 1880-talet vara en av de mest välbevarade i Sverige. Träfasaderna är detaljrika och husen relativt låga, korta och smala. Ett stort arbete lades ned på de här husen och balanserar väl mellan detalj och helhet. Parallellt med Storgatan går Prästgatan, Östersunds handelsgata. Husen på tomterna mellan Storgatan och Prästgatan är ofta sammanbyggda och gatorna bildar små rum dit friska vindar har relativt svårt att nå. Dessa rum stimulerar även det sociala livet på gatorna.

I staden finns ett antal konstverk som till exempel skulpturen Far och son av Olof Ahlberg från 1921, Kören på Stortorget och Sjunken tärning av Torsten Renqvist utanför länsbiblioteket.

 Det landmärke eller den byggnad som allra främst förknippas med Östersund är det 51 meter höga rådhuset. Östersunds rådhus har 136 rum och är byggnadsmässigt den främsta företrädaren för den nationalromantiska arkitekturen i Östersund. Rådhuset liknar i sig en fästning och återknyter särskilt till Jämtland. Klockstapeln är en typisk jämtsk sådan, den lokale skulptören Olof Ahlberg gjorde skulpturdetaljer och ornamenten är gjorda i jämtsk kalksten. Frans Bertil Wallbergs rådhus sågs av samtida kollegor som det bästa av modern svensk arkitektur. Byggnadens huvuddel framhävs av det ståtliga klocktornet och en storslagen trappläggning. Östersunds rådhus hade ursprungligen två flyglar mot öster, men den södra revs på 1970-talet då byggnaden sammanlänkades med ett nämndhus.

Ett nyligen uppfört landmärke är Arctura, som fått sitt namn av Jämtlands landskapsstjärna Arcturus. Arctura är en 65 meter hög ackumulatortank tillhörande Jämtkraft som på grund av sitt utseende allmänt kallas ”termosen” av lokalbefolkningen. Upptill och nedtill på byggnaden finns 7 600 små lampor som ger tanken olika belysningar under olika delar av dygnet. Det finns ett flertal program som styr hur Arctura ser ut där ett exempel är norrsken.

 På Frösön, elva kilometer väster om centrum, ligger Åre Östersund flygplats. Flygplatsen har dagliga förbindelser med tre reguljära flygbolag till Stockholm (både Arlanda och Bromma), samt till Umeå och Luleå på vardagar.  Under vintersäsongen förekommer ytterligare trafik, bland annat till Göteborg. Dessutom förekommer en del charterflyg till sol- och baddestinationer, samt en del inkommande charterflyg med resor till Jämtlandsfjällen, 2010 bland annat från London, Amsterdam, Köpenhamn, Moskva och Sankt Petersburg.

De två järnvägslinjerna Mittbanan och Inlandsbanan går genom Östersund. Både gods- och persontrafik förekommer på båda banorna. SJ AB kör fjärrtåg (SJ 3000 och InterCity) till Stockholm, samt nattåg till Stockholm, Göteborg och Malmö. Den regionala tågtrafiken mellan Sundsvall och Östersund, samt vidare västerut mot Åre och Storlien körs av Norrtåg. På Inlandsbanan förekommer mest turisttrafik som främst trafikeras under sommaren.

  I Östersund ligger ett av Mittuniversitetets två campus där det utgör en rekryteringsbas för några av de företag som är verksamma i Östersund. Universitetet sysslar särskilt med affärsutveckling, elektronikproduktion samt mjukvaruutveckling. I likhet med många andra residensstäder hör offentliga arbetsgivare som kommun och landsting till de största arbetsgivarna.

 Vid sidan om handel och offentlig service finns komponenttillverkare till verkstadsindustri med multinationella kunder på listan. Två Östersundsföretag är marknadsdominerande på snökanoner. De traditionella näringarna har kompletterats med informationsteknik och telekommunikation på senare år. Flera stora företag och koncerner finns också i Östersund som till exempel Cybercom, Tieto, Svenska Dagbladets kundtjänst, Husqvarna, Swedbanks telefonbank och Telia.  Andra tillverkande företag är Jonsson & Paulsson, Byggelit, Areco, Moretens och Lenko. Några större företag som har sitt huvudkontor i staden är bland annat Inlandsbanan AB.

  Östersund är en av Sveriges kafétätaste städer. Kaféerna har i sig en lång tradition i staden och var tidigt viktiga samlingsplatser för nöjes-, förenings- och sällskapsliv. Med kaféerna blev det naturligt för de som tillfälligt gästade staden, såsom militärer och landsbygdsbor, att umgås tillsammans med stadsbor. Till de mest anrika kaféerna hör Törners och Wedemarks Konditori. På den senare sägs världens första smörgåstårta ha blivit gjord av konditor Gunnar Sjödahl på 1960-talet. Brunkullan i Östersunds äldsta delar är det enda som numera har trädgårdsservering, vilket var vanligt förr i staden.

  I Östersund finns det flera museer. Det mest kända är Jamtli – Jämtlands läns museum. Där finns en konstsamling med över 2 000 konstverk, ett historieland och mycket mer. Museet arrangerar tillställningar såsom Jamtlinatt, midsommar, julmarknad och Jamtli Vinterland och är ett av Östersunds mest populäraste turistmål.  På Jamtli finns de märkliga Överhogdalsbonaderna från vikingatiden. Bonaderna innehåller motiv såväl från den nordiska som den kristna föreställningsvärlden och är Europas äldsta kompletta bildvävar. Storsjöodjuret har en egen utställning på museet. Utöver Jamtli finns även Jämtlands flyg- och lottamuseum här. Andra kända sevärdheter är S/S Thomée och S/S Östersund, två ångbåtar som trafikerat Storsjön i över 100 år.

 Det sydsamiska kulturcentret Gaaltije öppnade 1999 och är en kunskapskälla för sydsamisk kultur, historia och näringsliv. Gaaltije driver en rad projekt i syfte att synliggöra sydsamisk kultur och utveckla sydsamiskt näringsliv. Kulturcentret håller också informationsträffar och arrangerar utställningar om sydsamisk litteratur, konst, konsthantverk och historia.

 Östersunds bibliotek finns i staden och är Sveriges äldsta länsbibliotek, som grundades 1816 då Carl Zetterström i sitt testamente skänkte sin privata boksamling till ett bibliotek för Jämtland. Boksamlingen var mycket stor, omfattande cirka 12 000 band, och i takt med att biblioteket växte flyttades det från Frösön till Östersund.

 På Frösön, finns en av Sveriges största djurparker, Frösö zoo, som även är världens nordligaste djurpark med exotiska djur. Parken har många arter, till exempel dvärgsilkesapor, lejon, polarvargar och sibiriska tigrar.

Storsjöteatern finns vid Stortorget i staden. Huset har två scener och arrangerar ett flertal konserter och utställningar varje år. På Storsjöteatern hålls även föreläsningar, seminarier, mässor, konferenser och andra evenemang.

 I Östersund hålls det ett flertal musikfestivaler, där Storsjöyran är den mest kända Några av de artister och band som kommer från Östersund är Lars Vegas Trio, Aeon, Annika Norlin (Säkert!/Hello Saferide), Bröderna Lindqvist, Jennie Löfgren, Lola Barbershop, Sibiria, Hoven Droven och Urug. Bandet Vapnet har namngett alla låtar på skivan ”Jag vet hur man väntar” efter gator i Östersund.

Världscupen i skidskytte har sin stora premiär i Östersund varje år och Storsjöcupen är en av Sveriges största fotbollsturneringar för ungdomar, med cirka 400 lag. Turneringen spelas en hel vecka över hela Östersund, då lag kommer från hela världen.

 Östersund arrangerar årligen varumässan Expo Norr,  Den välbesökta Julmarknaden på Jamtli hålls varje år andra helgen i advent. På marknaden säljer de cirka 200 utställarna från den omgivande bygden lokalt hantverk och mat till de (omkring) 20 000 besökarna. I de historiska miljöerna hålls aktiviteter för barn och vuxna med häst och släde av forbönder, hundspann och traditionellt julfirande från förr. Gregoriemarknaden är Östersunds största marknad med tusenåriga rötter. En del av marknaden är gammaldags och återknyter till rötterna.

Arnljotspelen på Frösön i början av juli, Östersund Jazz Rhythm Fest och Östersunds Blues Festival är andra arrangemang.

 Basketklubben Jämtland Basket är hemmahörande i Östersund, liksom även ishockeyföreningen Östersunds IK samt Jemtland Innebandy och Frösöns Innebandylag (båda i Division 2). Amerikansk fotboll-föreningen Jamtland Republicans har vunnit SM-guld 2001 för U16 samt SM-silver 2007 och 2008 för U19, och A-laget har spelat fyra säsonger i Superserien med flera landslagsspelare i truppen. Det finns också gott om kampidrott och kampsport i Östersund; cirka 600–700 aktiva i en handfull idrottsföreningar. Kampsporter som finns i Östersund är Jodo, Iaido, Brasiliansk Jiu-Jistu (BJJ), fäktning, Submission Wrestling, Ju-Jutsu Kai, wushu, karate, Judo, Bujinkan Taijutsu, boxning, aikido, kickboxning, Thaiboxning (Muaythai), Shootfighting, MMA, Sanshou/Sanda (kinesisk kickboxning) och Martial Arts Tricking (Tricking) och Taekwondo.

  En relativt ung idrottsförening på stark frammarsch är kampsportsklubben ÖJK (Östersunds JK), en snabbt växande förening med 10 idrotter, som bland annat stod värd för SM-finalerna i Thaiboxning och SM i Taido under SM-veckan i Östersunds sporthall (Sverige är en framgångsrik nation i Thaiboxning och tog 14 medljer på VM i Uzbekistan 2012). Boxningsklubben BK Älgen har tagit flera SM-tecken och har haft flera landslagsboxare liksom ÖBK (Östersunds Budokai) i karate och Jodo. Östersunds Judoklubb har flera SM-tecken i sitt bagage genom åren (även när man var en del av ÖBK).

 St Olavsloppet är en landsvägsstafett i löpning mellan Östersund och Trondheim som arrangeras varje sommar. 

 Östersunds Fallskärmsklubb, bildad 1958, är den äldsta av Sveriges fallskärmsklubbar och det allra första civila fallskärmshoppet gjordes på Storsjöns is i februari 1956. Östersunds Fallskärmsklubb är lokaliserad till Optands flygfält. På Östersundstravet hålls varje år travloppet Jämtlands Stora Pris i samband med V75.

2019-03-31 09:27.


Comments to the blog posting


Intressant! Kommer att titta på Östersund med nya nyfikna ögon vid Stiftsfesten i september. Tack!
31/03/2019