Anna Karin D

Klagovisa

Jag tänker, nästan varje dag, att jag vill börja skriva igen. Bloggar. Texter. Mail. Jag formulerar meningar och tankar i huvudet, nästan varje dag. Jag vill skriva för att jag vet att jag tycker om att formulera dessa meningar, ord, och för att jag behöver, vill, få ur mig tankar och känslor om tillvaron bland annat. Tillvaron och jobbet och träningen. Åldrandet och relationerna.

Men jag gör det aldrig! Det är som det är för energikrävande. Det mesta är för energikrävande, det är ju rent förb... så energikrävande allt är! 

Jag kan bara utföra rutingrejer, eftersom nytänkande, idéer och steg i annat än upptrampade spår kostar för mycket kraft. 

Rutin är att cykla till jobbet, och cykla hem alldeles för tidigt eftersom sysslorna där gör mig matt och svag och beklämd. Handla och laga mat är också rutin, liksom att äta den. Tvätta. 

Träna. Det är energikrävande men på ett annat sätt, ett sätt som....ger mig positiv utmattning.  Därför gör jag det ändå.

Jag tänker att jag ska skriva om det  som pågår just nu, för jag tror det är bra att formulera mina tankar och känslor, för att få distans och kanske hitta en väg ur det här sega träsket. Som en dagbok? Men jag gör det inte. 

Jag tänker också att så här kan det inte fortsätta! Jag tänker att jag ska maila den läkare på företagshälsovården jag hade kontakt med under min sjukskrivning, hon som jag ändå fick förtroende för och som lyssnade. Jag är ute ur rullorna där, och vill inte in igen men tänkte att hon kanske kan ge mig råd. Jag formulerar mailet i huvudet, men skriver det inte. Vad skulle det leda till? Utskrivning av piller....nej, det är inte det, jag är inte ledsen bara SÅ J-A T.R.Ö.T.T.

Jag bakar inte, läser inte, skriver inte, fixar inte med mina växter,träffar inga vänner, säjer nej till alla aktiviteter på kvällstid, drömmer inte. Inte för att jag inte vill, inte har lust, utan för att det är så energikrävande och jag är såååååå...ja, ni vet.

Jag tittar på TV-serier på Play. Den ena efter den andra och så går jag till sängs strax efter åtta. 

Minsann, nu skrev jag några rader trots allt. 

2019-01-28 15:46.


Comments to the blog posting


Jag tänker....att det inte är säkert att läkaren på FHV bara skriver ut medicin. Om du upplever att hon lyssnar på dig förstår hon säkert dina behov, eller har iaf intentionen att göra det.
Jag vet inte om det här är till någon hjälp men ibland (i mina lite mer kreativa stunder) delar jag upp saker i pyttesmå moment. Till exempel, att du ska skriva mailet under arbetsveckan. 1-3 meningar per dag.
Tänker på dig.
28/01/2019



Jo, absolut, men i ärlighetens namn - vad kan HON göra åt denna soppa? Hon kan ju inte trolla mig pigg och ung och alert och rik och lycklig?
Sjukskrivning har jag inte råd med. Så....
Men skrivandet borde jag faktiskt kunna ta tag i!
Tack för dina ord, Caroline!
28/01/2019



Se där, det blev ju en blogg! :-) Du fick ventilerat några tankar och känslor.
28/01/2019