Caroline Hammaräng

Lite av varje om lite av varje i en överglättig ton

Tur att jag nu har möjlighet att gå till en (bra) psykolog en gång i veckan stadigvarande. Har många rädslor, varav två är speciellt jobbiga och stora och de har också spätt på de ännu jobbigare existentiella tankarna. Hur jobbigt det än känns när jag ska gå dit så märker jag stor skillnad i måendet de veckor jag av någon anledning jag behövt hoppa över våra möten. Under och efter samtalen känns det som att jag/vi är nära något. En öppning, en väg eller vad jag nu ska kalla det. En glimt, en litenliten gnista, en svag föraning. Nära och långt borta. Ibland väldigt långt borta.

På IPS jobbar vi på. Vi har tittat mycket på mycket på arbeten som medicinsk administratör och hur jag ska kunna skaffa de bitar jag saknar för ett sådant jobb utan att behöva komplettera i typ tre år....Vi ska gå till Vägledningscentrum för att få veta var jag kan få göra en så kallad validering mot yrket. I början av året ska jag på en intervju för en helt annan typ av jobb, och med betydligt mer humana arbetstider…Men, man ska kunna försörja sig också. Sen håller jag kontakt med en person angående kostrådgiveriet, men har svårt att fokusera på det också nu.

Läkarbesök på PÖT den 6/12. Har ökat Anafranilet till 75 mg och minskat Lamotriginet till 100 mg. Biverkningen sömnstörning slog dock igenom på den högre dosen Anafranil, men det verkar som att jag kan komma runt det genom att ta dem tidigare på kvällen. De andra biverkningarna löser (hehe) jag med en matsked kruskakli i ett glas varmt vatten varje morgon.

Det blev julafton och jag städade. Vardagsrummet och hallen. Noga. Drog till och med fram soffan. Rengjorde trädgårdsredskapen som fortfarande stod ute. Gjorde en äpplekaka och åt upp halva, med Lindahl’s vaniljkvarg.

Julstjärna och adventsljusstake kunde till och med jag sträcka mig till i år:

Åkte till mina föräldrar på juldagens morgon. Gick skogspromenad med mamma. Åt någon form av ”modifierat minijulbord”. För min del kokt potatis, isbergssallad och babyplommontomater. Räkor och ägghalvor och sill. Danskt rågbröd med skinka och stark senap. Ostbricka. Efterrätten fick vi ta till kvällsmat; Konserverade päronhalvor, chokladpudding och vaniljglass. 

Åkte hem på morgonen på annandagen.

Några av mina julklappar.

Har stått i receptionen på Friskis nu ikväll. Faktiskt ganska mycket att göra så tiden gick fort.

Imorgon är det äntligen gott om TV-sport på dagtid igen (krönikor i all ära)!

2018-12-28 20:58.


Comments to the blog posting


Överglättig? Näää...inte väl?
När du beskriver känslan du får efter dina besök hos sin psykolog tänker jag på mina besök hos min, för något är sedan....jag var alltid mer bedrövad efter än innan. Och om vi av någon anledning behövde ställa in någon vecka kände jag stor lättnad. Fel på mig eller på psykologen - eller kanske på oss båda....
Hursomhelst - det låter ju väldigt hoppfullt i ditt fall!
29/12/2018



Kanske inte. Tyckte det när jag läste igenom inlägget morgonen efter att jag skrivit det.
Efter att ha gått i terapi i stort sett hela mitt vuxna liv är min(a) erfarenhet(er) att det är väldigt mycket som behöver stämma om man ska kunna tillgodogöra sig terapin fullt ut. Och om/när allt stämmer är det jobbiga saker att prata om, en hel del ångest att exponera sig för ochsåvidare. Kanske är det därför som jag också, åtminstone initialt, känner lättnad när mötena blir inställda. Eller så handlar det bara om ren lathet; jag känner lättnad även när mötena på IPS blir inställda.....
30/12/2018