Jens Lindström

Race Report – Kalmar Ironman 2017

Så var det då dags för tävlingscomeback i Kalmar Ironman denna tävling som jag historiskt sätt verkligen älskat och sedan i takt med alla skador aldrig trodde att jag någonsin skulle kunna köra igen. 2016 ansåg jag dock kroppen vara ok nog för att iaf försöka ta mig igenom tävlingen igen så anmälan till 2017 års tävling blev ett faktum.

Pre-Race

Åkte ner till Kalmar redan på Onsdagsförmiddagen för att insupa stämningen, slippa stressa och kunna checka in mig och sedan ladda i lugn ro inför Lördagen. Inkvarterade mig, enligt sedan 2011 beprövat och grymt koncept, hos familjen Gunnarsson/Gillenius på Ängö med perfekt läge till Ironmanområdet.

Historiskt sätt har jag varit ruskigt nervös inför Kalmar men när jag väl kommit till ro nere i Kalmar var den mesta av nervositeten helt borta och snarare ersatt av spänd förväntan faktum är att jag nog aldrig varit så o-nervös inför tävling. Det ska dock sägas att jag kände mig stark i att alla förberedelser gått enligt plan även om jag mot bakgrund av mina skador inte gjort några ordentliga långpass löpning.

Riktigt skoj att även få träffa och hänga med alla härliga klubbkamrater på racebriefing etc. lite små emotionella kårar gick igenom mig emellanåt.

Steg upp 04:30 raceday och usch när man tittade ut. Blåst, spöregn och mulet suck började packa ner regnprylar etc. i race väskan att ta med till start men lagom till jag käkat frullen och börjat promenera ner till växlingsområdet för sista fix så hade det slutat regna och mojnat skönt nog (det skulle senare visa sig ändå bli en del vind att tampas med).

Fix med flaskor etc. bestämde mig att bara ta tåskydd på cykelskorna men i övrigt köra utan några extra värmeplagg etc. (skulle visa sig vara ett bra beslut) samt lite socialiserande och laddning med klubbkamraterna nere vid starten innan man slank in i startfållorna för simningen. Ställde mig en bra bit bak i startgruppen för 1:10. Sedan följde nationalsången och, det bästa av allt den ytterst vackra dängan ”Just i dag är jag stark”, jag var en av få som sjöng allsång här :) (obligatoriskt när man är Hammarbyare). Fick med andra ord en riktigt bra känsla innan simstarten började rulla.  

Sim – 01:14:31 (752/2530)

Brukar vara riktigt nervös över simmet men denna gång kände jag mig bara lugn (kanske pga jag alltid varit med om masstarter och slagsmål inledningsvis och nu var det rullande start istället). Kom iväg fint och körde mestadels tre-takt med lagom hård ansträngning. Tycker siktandet funkade bra, lite småtrångt vid vändningarna kring de större bojarna annars inga issues alls möjligen lite väl få bra fötter att ligga på så det blev mestadels simma själv (kanske borde startat längre fram…).

Upp ur vattnet väl medveten om att tiden kanske inte var så lysande men kände samtidigt att det var skönt att ha simmat ganska konservativt och med en bra känsla utan incidenter för att få en så bra dag som möjligt. Simmar utan några klockor eller dylikt men kunde konstatera efter check på tiden att jag borde simmat ungefär som 2013 men med mer energi kvar (vilket visade sig vara i princip så).

T1 – 03:27 (324/2530)

Inte tokbråttom utan gav mig själv lite extra tid att få med och på mig det jag behövde. Fullbelagt deluxe i ombytestältet stod upp och utförde ombytet etc. så effektivt som möjligt men det finns förbättringspotential här.

Cykel – 05:13:52 (235/2530)

Skön känsla ut på cykeln och hade bestämt mig redan vid start att inte pusha för hårt utan köra konservativt för att försöka inte gå på för hårt. Vinden hade nu även tilltagit och vi fick en cykling i ganska ordentliga vindförhållanden men bara att hålla sig till plan. Jäklar vilken motvind på vägen tillbaka över allvaret då kändes det nästan som man stod still.

Härlig känsla in på varvning i Kalmar med fullt drag och många kända ansikten, inklusive hela familjen, hejandes vid sidan vilket gav grym energi. Kul att det även är så mkt folk ute på Öland och hejar i småbyarna etc.

Bra känsla även under inlandsvarvet frånsett lite stela knän som kom och gick men sedan avtog och jag höll mig även här till en konservativ approach ansträngningsmässigt. Konstaterade även här ganska omgående att tiden skulle landa på runt 5:10-5:15 såvida jag inte tryckte på mer eller slog av ytterligare och det var jag helt OK med utifrån blåsten och att jag verkligen önskade en positiv känsla innan löpet. Rullade in i Kalmar hyggligt fräsch för en gångs skull för växling (snittade NP184W vilket var ca 15-20W lägre än indikerad riktnivå så logiskt att jag ändå var ganska pigg här).

Energiplanen med en klunk ur gelflaskan var 20e minut funkade fin fint inga issues alls och pigg och aldrig trött i huvudet som man kan bli ibland av hårdare ansträngning under tid. Enda utmaningen var på vätskestationen nere vid Degerhamn då jag fick en trög propp på sportdrycksflaskan så kastade den och tänkte ta ny direkt i slutet av stationen men missade stannade till vid pissoardelen och funderade på om jag skulle gå tillbaka och hämta en stod där kanske 45sek men bestämde mig för nej du klarar ju givetvis dig på vatten och lite extra gel till nästa station vilket ju även var fallet…

T2 – 3:32 (329/2530)

Ok växling och bra känsla i benen direkt inga ”styltor” när jag klev av cykeln. På med strumpor skor och lasta på lite gels på med löpklockan etc. vid ombytet. Fick med mig ett gäng gels för lite dock men ville inte toklasta heller.

En ny upplevelse i omväxlingstältet var två medtävlare som satt och var sura och svor åt varandra på engelska då de anklagade varandra för drafting…

Löp – 03:20:19 (49/2530)

Planen var att gå ut i 4:45 och sedan utvärdera och justera efter ca 5km utifrån känslan. Benen och kroppen kändes riktigt bra redan från start och kom omgående in i rätt och bra tempo. Härlig energi inne i stan och massor med stöd från kompisar och klubbkamrater gav mer energi än det tog och jag kom på mig med att bara springa och le.

Ut ur stan på Ängöleden fantastiskt stöd och här var även familjen. Fick hålla igen lite. Tuggade på bra och frånsett stela vader svarade kroppen riktigt bra och energibalansen hölls på rätt nivå. Pacen också fantastiskt jämn och fin kring 4:40 +/-5sek och såg ingen anledning att justera utan bara upprätthålla efter första utvärderingen. Är ju inte givet hur man ska agera i brist på långpass (enda pass över 2mil var halvmaran på halvironJKP) och okunskap om hur kroppen under resans gång skulle börja reagera så konstant scannade jag av mig och statuscheckade mig själv mot pace och känsla. Stannade till vid den yttre vätskestationen och kissade och det var enda km tiden över 5min/km på hela loppet.

Först på löpet man även får lite känsla för sina klubbkamrater när man möter dem och kan slänga iväg ett uppmuntande ord eller två. Många såg riktigt starka ut och några slet på trots utmanande dag. Ska erkänna att jag mest bara sprang och var lycklig och egentligen var ganska ”ren” på tankar och ”i nuet” på ett sätt jag tror jag aldrig varit förut – njöt verkligen för fulla muggar av att ÄNTLIGEN få göra detta igen och det med en bra känsla kanske var det någon form av tacksamhet jag sprang och kände.

Energinivån och magen solid hela löpet fantastisk känsla inga egentliga dippar. Lugn jogg/prommenad på vätskestationen en klunk vatten en klunk sportdryck en klunk cola en klunk sportdryck en klunk vatten och resten av vattnet över huvudet – repeat. En gel var 20min å skönt att hålla fokus på att tänka på det. Uppskattade inte när mina gels efter 1,5h var slut och jag fick gå över till äckliga Powerbar gels från stationerna (får nog fixa med lagning framöver)…

Efter första varvet började jag känna mig något tyngre och lite sendrag baksida lår på väg in i stan för varvning men skönt nog släppte det ganska omgående. Ut på andra varvet verkligen skrattade jag inne i stan vilket brutalt tryck på publiken. High fiveade speakern vid när man springer förbi målet och utbytte en glad blick och fick energi och lite ord om att NocOut är näst största klubben här efter Kalmar RC. Efter halvmaran började jag tänka lite kring tid och då jag inte hade järnkoll på simtiden var det lite svårt att veta exakt hur jag låg till men förstod att det var kring 10h i sluttid men var nog egentligen mer fokuserad på att vidhålla löppacen än att tänka sluttid.

Egentligen ingen ordentlig dipp men mellan 25-35km var det ganska segt och jag var lite orolig för vaderna men vidhöll ändå pace bra. Började vid 30km inse att håller jag under 5min/km blir det en helt OK löptid också så mkt fokus blev på att bara hålla pace för att skapa ”kudde” inför en närstående dipp – som sedan egentligen aldrig kom.  

På väg tillbaka från sista vändningen ute på banan började jag verkligen inse att det här håller du ihop!! Mötte familjen Sallnäs och highfiveade, kände mig stark och tänkte jag kan ju fan slå PB på IM maran vilket fantastiskt resultat det skulle vara! Sista två kilometrarna ruggigt emotionell och lycklig. Njöt av fulla drag och hade koll på att ”jag springer verkligen PB på IM maran efter allt vad jag gått igenom det är helt SJUKT!. Härlig känsla att få svänga in på upploppet sträcka armarna i skyn, höra Paul K säga ”Jens you are an Ironman”! Det var egentligen först nu jag även tittade på sluttiden och konstaterade att jag gick banne mig under 10h, wow, härligt det hade jag aldrig i min vildaste fantasi trott om någon frågat mig förra året när jag anmälde mig! Initialt när man är så nära sitt PB (ca 3min 30sek) tänker man instinktivt attans då men det var inte fokuset denna gång och jag kan även konstatera att detta ÄR min bästa IM då förhållandena var mkt tuffare nu än 2012 och det syns ju även placeringsmässigt sätt då jag har betydligt bättre placering denna gång än 2012.

Totalt – 09:55:40 (128/2530 och 22 i AG)

Så jäkla nöjd och glädjetårar när jag träffade familjen efter målgång i målfållan. Ett extremt lyckligt kapitel och avslut på några tuffare år!

Härligt att hänga i athletes garden efteråt med alla kompisar och snacka racet och allas grymma prestationer.  

Nu ”kan jag vända blad” och sluta prata om skadetiden och istället fokusera på Jens 2.0! Resan hit har varit småskakig men ändå fantastiskt härlig speciellt det senaste året med uppbyggnad har det mesta pekat i rätt riktning. Jag har upplevt fantastiskt stöd och pushande support från familjen och alla fantastiska vänner, varit på grymma träningsresor med utomordentligt trevligt sällskap, fått hänga med alla inspirerande och stödjande klubbkompisar etc. etc. ni har alla en del i detta! Extra stor förtjänst i att jag uppnått mina mål har ändå coach MJ som med sitt, för mina förutsättningar och jobbsituation, upplagda träningsschema gjort mig redo och hållt mig skadefri han har även på ett fantastiskt sätt stöttat mig när det varit tungt eller lugnat mig när jag varit sjuk etc. Vidare har jag fortsatt att hänga hos Mattias Åberg på Access Rehab som hållt min kropp i bra skick och skadorna i schack med övningar etc.

Vad Jens 2.0 innebär för kommande år återstår att se det enda jag just nu vet är att planen är Kalmar Ironman även 2018 då jag redan är anmäld…

2017-08-22 22:33.


Comments to the blog posting


Så gött att kroppen funkar igen! Starkt jobbat och grattis :)
23/08/2017



Vilken grym comeback, kul att läsa!
23/08/2017



Underbart!! Fantastisk löpning - du såg pigg och glad ut hela vägen!
23/08/2017



Underbar läsning Jens!! Det är så galet kul och inspirerande att du är tillbaka på tävlingsbanan igen, du ger så mycket energi till alla med din närvaro!!!! Ett tips på löpningen är att köra med en special need, jag gjorde det i år och det funkade kanon, då är man inte heller beroende av att någon ska passa in tiden när man passerar lagningsplatsen. Stannade kanske till i 15sek för att öppna och ta mina gel-paket jag gjort iordning för varv 2 och 3.
23/08/2017



Härligt Jens! Så värd det här!
23/08/2017



Grymt kört, vilken comeback! Kul att läsa! Blir verkligen sugen på att köra någon gång i framtiden...:)
27/08/2017