Caroline Hammaräng

Födelsedag igår

Började dagen med en härlig YinYoga-klass. Fortsatte till GrandHotel för

frukost. Det var gott, men inte överdådigt. Saknade havregrynsgröt, men det verkar som att det är sällan som det serveras på hotellfrukostar numera. Det fanns ingen mjukost typ Philadelphia och fruktutbudet var ganska magert. Hursom, jag satt och åt frukost och löste korsord i en timmes tid. Fortsatte till polisstationen för att förnya mitt pass. Hade gott om tid på mig innan jag skulle vara hos doktorn klockan elva så jag bestämde mig för att promenera dit. Ändå var jag tre kvart för tidig när jag var där. Det blev fler korsord.

Ny läkare då min förra gått i pension. Och nu kanske jag har hittat rätt, både var gäller läkare och samtalskontakt. Jag fick tillbaka min nygamla diagnos dystymi. Men vill betona att den inte stämplades i pannan på mig, vi hade hela tiden en diskussion. Jag har så gott som alltid haft goda samarbeten med mina läkare. Bedömningen att det rörde sig om recidiverande depressioner med bipolaritet gjordes en gång när jag var inlagd, 2008. Läkaren bedömde att nedstämdhetsperiodernas längd inte uppfyllde kriterierna för dystymi. Just då befann jag mig i just en depression så jag brydde mig inte så mycket. Har inte heller i efterhand kollat upp om bedömningen på pricken stämt eller inte, det ser jag ingen anledning att rota i. Jag är inte bitter och hyser inget agg mot någon i detta. Jag gör själv bedömningar i mitt arbete och ibland blir det fel. (Men jag skulle aldrig klara av att vara läkare…) Men igår när jag lyssnade på min nya doktor var det mycket som föll på plats. Dystymi skulle förklara att jag på sikt inte har svarat särskilt bra på antidepressiva. Det förklarar också bland annat jobbångesten, behovet av vila och inte minst de enorma igångsättningssvårigheterna. Dystymi har kallats kronisk depression men det är inte så att man går omkring och har egentliga depressioner. För mig är dystymi en förklaringsmodell på ett sätt att fungera på, ett sätt som kräver att jag ibland behöver hjälp.

Så vi fortsätter att trappa ut Venlafaxinet och jag ska på återbesök om tre månader.

Åter till födelsedagen. Åkte hem och ”fixade lite” och åt lunch. Mamma ringde och gratulerade (pappa pensionärsarbetar i några veckor nu). Drack kaffe och åt mellanmål. Sov 1,5-2 timmar. Vaknade och var svintrött. Chrille kom och gratulerade. Jag fick fyra pocketar. Bra att ha på mina (nästan) dagliga bussresor och lätta att ha i ett framtida handbagage :)

Kom iväg till simskolan, nöjd med det! Hemma 22:25. När jag hade lagt mig somnade jag på spikmattan, vilket jag brukar göra men jag brukar höra alarmet som jag ställer på 40 minuter. Nu vaknade jag vid midnatt och undrade hur länge jag legat där. Det blev bara 20 minuter extra, jag låg inte på spikmatta hela natten. Men med tanke på hur trött jag var så var det inte särskilt förvånande att kroppen inte ville i morse. Så jag har varit hemma idag också. En banan och kaffe, lite bok och lite UNO och sen somnade jag om och sov till tolv. Känns helt rätt.

2015-03-13 12:53.


Comments to the blog posting


Stort grattis i efterskott Carro!
13/03/2015



Stor Grattis kram i efterskott!!!!
13/03/2015



Tack tjejer!
13/03/2015



Grattis i efterskott
13/03/2015



Tack!
13/03/2015



Varsågod
13/03/2015



Jag vill också gratta! Grattis!
13/03/2015



Varsågod att gratulera o tack så mycket!
13/03/2015